Dagens Nyheter – 20 maj 1867, sida 1

och slikt har drabbat litet hvar af herrarne i Sveriges land. — Det var konungens och kronans rätt; och deröfver klagar ingen svensk man. Mitt arf efter min fader förminskades derigenom något litet, men det är sådant som kan genom ormtarka och idoghet bhjelpas. Se det kan icke den förlust, som drabbar landet genom det laglösa regementet. Jag har setat i ro... ja, det är sant, om någon kan eller om någon har rättighet att sitta i ro, när lag brytes och frid våldföres. Handen, och märk väl: det är konungens hand! — handen är redan lyftad äfven mot bergsfrälset, mången bergsknape har redan fått gå från gård och grund utan laga skäl och med en orättvis dom. Ingen sitter säker, hvilken dag som helst kan äfven jag anklagas för ett brott, som jag aldrig tänkt begå, och dömas derefter. Grefvens blick mulnade vid dessa ord. — Jag kan ej neka till — sade han — att bär uppe i dessa bygder icke allt är som det borde vara, men hvad det öfriga frälset beträffar vet jag mig icke hafva hört något missnöje öfver kränkning af bestående lag och gammal god sedvänja. — Då är antingen jag illa upplyst om saken eller också ni sjelf, ädle herre — svarade Engelbrekt med ett leende — eller också äro de gode männen af frälset vida medgörligare nu än hvad de fordom varit. Eller kan ni väl på fullt allvar tro, ädle herre; att den gode herren Gregor Magnusson af Eka, som nu i kriget råkade i fångenskap, det var 1427 på högsommaren, om jag minnes rätt, och sadan jemte många andra fick sitta fången i Liibeck;