Dagens Nyheter – 18 maj 1867, sida 3

— Gör det, Erik; det kan väl ej jungfrun misstycka — tillstyrkte Agnes: — Ack nej:.:hon är sjuk och jag lofvade henne så säkert, hon skulle få ett anfall igen af sin onda ande; nej jag måste uträtta hennes ärende ; : . — Nå väl då; så skall jag tala med ungersvennen; Gossen stod stillä och strök håret bakom örat; medan -han synbart öfverlade något med sig sjelf: — Att tala med ungersvennen — svaradehan — skall måhända bäåta minst; Eftersom det synes mig, vore bäst att tala med Engelbrekt. Han är den ende, som här kan hjelpa; och det skälle jag ha gjort, De gå listigt tilljväga, och listen hugger man ej hufvudet af med ett vanligt svärd, hutu godt det än biter. i — Du är .klok och skarpsinnig; mer än man kunde vänta af dina år. — sade Agnes och såg förvånad på gossen. — Lita på på mig, jag skall göra allt för att rädda den ädle Herrman Berman: i — Är lyckan god; så torde jag vara tillbaka till morgon qväll; och då skall jag hafva handräckning med mig: Dermed skiljdes de åt: De båda flickorna vände genast om till kungsgården; Men vinden prasslade lika lekfull i hängbjörkens krona och bäcken sorlade vid hans fot, och alla småfoglar sjöngo så vackert; som om de velat sjunga bort sorgen och harmen och fruktan ur de fagra anleten, hvilka numera hvarken hade öga eller öra för dem och deras undersköna dal. LL — —