Dagens Nyheter – 17 maj 1867, sida 3

Article Image
till ett af de mest sevärda i Paris; Cafe de Londres, vid Boulevard Madelaine, är ett ypperligt och billigt frukostställe; det besökes af många stjernor inom den intellektuela verlden och är en daglig tillflyktsort för Henri Delaage, hvars exentriska åsigter om andeverlden äro väl bekanta. Hr Delaage samtalar icke endast med ahdar, utan kan äfven underhålla en mycket snillrik konversation ined vanlige dödlige, derpå kan man nästan dagligen få höra bevisinämnde cafe: i I fordna dagar ansågs det simpelt för en s. k. bättre karl att gå in på ett caf, lika simpelt,. som att i våra dagar gå in på en krog. En fullkomlig omstöpning i desså åsigter här försiggått och man kan nu tillbringa hela sin dag på ett cafe, läsa tidningarne eller skrifva sina bref der, utan att frukta den ringaste anmärkniog. En orsak; som mycket bidragit att locka allmänheten till cafeerna är, ätt de nästan alla blifvit i mer eller mindre grad restaurationer;: Så länge man der endast serverade dryckesvaror och dylikt, aktade sparsamt folk sig för att komma i frestelse att gifva at penningar för 3fverflödiga varor. Men söm hvar och en måste äta frukost, och ungkarlar icke alltid hafva en bushållerska till sin disposition — och äfven de som så hafva stundom önska frukostera utan det besväret att gå en lång väg hem — besöka de ett caf, såsom varande icke allenast beqvämt, utan äfven förenadt med ekonomisk fördel: De betjenaz alltid bättre der än på en restauration, och på ett caf är man dessutom säker att finna alla tidningar till sin disposition. Den genius; som intager hedersrummet på dessa ställen; är la dame du comptoir. Valet af denna person är alltid en sak, som fordrar mycket omdöme. Hon måste se bra ut och hafva ett småleende och ett förbindligt ord i beredskap för hvarje kund. Och likvisst måste hon förstå att slå döförat till för all beundran; som gifver sig luft i alltför varma uttryck, utan att dock stöta den varmhjertade beundraren, vare sig att han är en högättad lord eller en anspråkslös bokhållare. Om madame de Maintenon, då hon fieck se att steken fattades vid supen; var i stånd att ersätta den tomhet; som uppstod, genom en väl berättad anekdot; måste la dame du comptoir äfven vara i stånd att genom sin fyndighet och intagande sätt smeka den missnöjdaste kund, som kommer fram till henne, skummande af vrede öfver något misstag, som blifvit begånget af någon drumlig garcon, eller för att beklaga sig öfver att vinet varit dåligt och steken bränd: En cafe-föreståndare har icke rättighet att hysa någon politisk öfvertygelse. Han får lof att hålla tidningar af alla möjliga färger — Moniteur, Sietcle, Monde, Vie Parisienne, Star, Times 0... s. v. — emedan alla politiska meningar måste vara representerade i hans etablissement, likasom icke gerna någon fransk, tysk eller spansk vinsort får saknas i hans källare.

17 maj 1867, sida 3

Thumbnail