Dagens Nyheter – 17 maj 1867, sida 3

Haäalnte UuUnapelle, ar calcerna. vinter och Sommar ser man tusentals menniskor på vackra dagar sitta utanför desså etablisseråenter och vid regnväder i deras smakfullt dekorerade salonger, synnerligen på den timma då parisaren och fremlingen intaga sin kopp köffe eller sitt lilla glas konjak eller curacoa, eller sin stora chartreuse, eller också före middagen, då de förtära ett glas absinth, vermouth eller amerikansk bäsk för ati uppfriska sin matlust. På eftermiddagarne om sommaren njuter icke endast demi-monden, utan ätven fruar, åtföljde af sina män, glace under bar himmel, under det att de nagelfara de förbigåendes .toiletter. . För en fransman är hans caf också hans klubb och läsrum, der han möter sina vänner, politiserar eller gör upp affärer. För 60 år sedan funnos 700 cafeer i Paris; I hufvudstadens tjugu arrondissementer finnes nu 12,000, och i dem finnas icke mindre än 27,711 biljarder, oberäknade dem, hvilka tillhöra klubbearne eller de s8. k. cercles, och hvilka ega 3,127 sådana. Man har beräknat, under förutsättning att hvärje biljard i medeltal inbringar sin egare 10 francs om dagen, att de 27,711 allmänna biljarderna lemna en daglig inkomst af 277,711 francs eller 101,145,150 franes om året; utgifna för nöjet att karambolera med elfenbensbollar. Cafeerna i Paris äro derföre värde att uppmärksammas, såväl af den resande, som ock af forskaren, som finner nöje i att studera ett folks seder och bruk — i att utforska civilisationens mysterier och undersöka samhällslifvet i grund och botten. Huru inbjudande än cafterna i Paris må synas, och huru nyttiga de äfven må vara för fremlingen; äro de dock, tyvärr, blott alltför ofta, synnerligen för den oerfarne; förbundne med frestelser och olycksbringande följder. Uppsatte uta hänsyn till kostnaden, glänsande af förgyllningar; omvexlande med målningar af en viss förtjenst; strålande i en bländande belysning, är deras skimrande prakt väl egnad att leda den unge och oerfarne på villospår i Pariserlifvets mångahanda förförelser. Vidocq, den bekante polis-prefekten under Ludvig Filips regering, berättar oss i sina memoirer att 50,000 menniskor hvarje morgon stiga upp i den franska hufvudstaden utan att veta, hvar eller huru de skola få sin middag. Det är icke för högt taget; om. man fyrdubblar detta antal af lättingar; hvilka hvarje dag stiga upp utan att veta, hur de skola fördrifva den tolf eller femton timmars tid, som måste dödas; och hvilka; synnerligen under vintern; hafva allvarliga bekymmer för att utfundera huru de skola döda sin tid. Dessa flanörer utgöra cafbernas stamgäster och träffas der från middagen till tidigt på morgonen: Om man gifver akt, skall man finna, att de dagligen återvända på samma timma och alltid intaga samma plats. För denna klass är cafeet ett slags annex till deras ungkarlsrum och det är i sjelfva verket det rum, der de prata, läsa tidningar och äfven ofta taga sig en lur och — snarka försvarligt, De kallas habituter, men det vore rättare att kalla. dem tyranner, ty detta slags kunder lemna aldrig uppassarne i ro, kalla dem vid deras dopnamn, begära den ena tidningen efter den andra och sätta sin heder i att upptaga tidningarne så länge som möjligt, i synnerhet om de tro att dessa äro mycket eftersökta och någon fattig sate sitter med andan i halsen och väntar på att få se de sednaste börsnoteringarne. Bland de allmännast kända cafeerna är Cafe de la Regence, hvilket alltid har varit och änni är berömdt såsom en samlingsplats för de ypperste schack-spelare. Hvarje afton äro åtminstone trettio schackspel i full gång, trettio fredliga bataljer utkämpas under en mängd kännares kritiska blickar, hvilka med spänd uppmärksamhet vakta hvarje rörelse och hjertligt lofprisa vinnaren af ett välspeladt spel. De mest fashionabla cafeer äro de vid Boulevarderna, bakom gatan Cbaussee dAntin, och Tortonis är den finansiela, såväl som den stora yerldens snobbars mötesplats. Oafe Anglais och Maison dÖr äro isynnerhet gynnade af vinkännare, magodorerå och afrisettera. Dessa cafer äro fullkomliga spelbus och besökas af herrar af god familj, men af den gamla roug typen, hvilkas äfventyr, om de skulle offentliggöras, skulle ställa Crebillons beryktade historier i bakgrunden. Deras kök är oförvitligt och frambringar gastronomiska produkter, hvilka skulle sätta Brillats; Savarinsoch till och med sjelfva Soyers skuggor i förvåning. Caf6 Riche och caf6 Douif voro en gång på modet, men deras tid är nu förbi. Caf6 Grand Balcon, nära Öpera Comique, är lika mycket freqventerad af biljardspelare, som Regence af schackspelare. Penninge-marknadens koryfeer gå vanligen till Cafe de TOpera, sedan de hos Tortoni läst tidningarne. Detta cafes publik utgöres af en besynnerlig blandning af artister och financierer. Cafe Cardinal beskyddas äfven af samina slags publik. Richelieu: skådar småleende ned på dessa stora ärbundradets stjernor med en något föraktlig krökning på sin marmorläpp. Bysten är emellertid icke illa gjord och. den är mycket lik hans porträtt i Louvren, som hans nyligen upptäckta hufvud visat vara af en beundransvärd likhet: