Dagens Nyheter – 17 maj 1867, sida 2

Sträng, men sen — rättvisa! För omkring fem år sedan blef en man vid namn Bouscher för någon försummad gaturenhållning ådömd 5 rdrs böter; Mannen var då extra poliskonstapel och, såsom han sjelf uppgifver, blef bötesbeloppet vid utbetalning af hans månadsaflöning i nämnda egenskap innehållet, ehuru han derå saknar qvitto och den poliskommissarie, som uppgjort liqviden, aflidit. Genom sjukdom bragt i elände, har han sedan dess tillbragt sin tid dels på försörjningshus; dels på Katarina fattighus, der han; oaktadt han ej är gammal, af nämnda orsak är för sin återstående lifstid intagen. Häromdagen uppkallad till polisdomstolen; blef han der äffordrad de honom år 1862 ådömda böter, och då han såsom fattighushjon saknade tillgång; dömdes han till 3 dagars fängelse vid vatten och bröd: Förgäfves bad mannen, som aldrig varit för brott tilltalad och således ej gjort bekantskap med häktet, om anstånd; då han möjligtvis genom den menniskovänlige direktören vid fattighuset eller på annat sätt kunnat bereda sig utväg till böternas betalande: Från hr polis domaren Granströms mun ljöd det oblidkeliga och oemotståndliga: för ned honom,! Skälfvande af svaghet och ångest; insattes han i fängelset, der han af tre fångknektar afkläddes och påsattes fångdrägten för att, så sjuklig han än var; undergå vattenoch brödbestraffning; så beskrifves första scenen af detta drama. En ljusbild på denna mörka tafla af samhälletr ölycksbarm) visar sig dock, då tvenne af hans barn; underrättade om faderns olycka, skynda till fängelsegården, der fadren till sin stors