för att Gud ingifvit dem att arbeta för frihej och jemnlikhet. Vi läste häromdagen i Tribune (Greelys tidning) en artikel om huru negrerna skulle komma att rösta. Han skulle säga dem detta. De skulle endast rösta för bepröfvade och terklige vänner af unionen: Han skulle, vid Gud, icke understödja andre än laglydige män: De färgade äro inga dårhushjon; de förstå att slåss och de förstå också att rösta. De skola rösta såsom de hafva slagits för det parti, som alltid har försvarat frihetens: och rättvisans stora grundsatser och för sitt lands sak; Han önskade att de hvite rätt klart måtte inse; att de icke skulle välja en rebell-major eller hafva någre fler oförsynte polismän; Embetsrummen skulle intagas af både hvita och färgade män, hvilka egde förmåga att med heder sköta sina värf. Han ville hafva hvita och färgade rådmän; hvita och färgade poliskarlar, och ju förr folk finge veta detta, desto bättre. Detta var första gången han någonsin hade talat till någon betydligare samling af hvita i södern, och han vore ingen politikus. Han hade barn i skolan i Massachusetts, och han hoppades att en dag få se någon af dem i kongressen; Han hade väntat och längtat efter denna dag under tjugu år, och en och annan torde blifva förvånad öfver att se hvita och färgade arbeta vid sidan af hvarandra på statsmannakonstens fält — honom skulle det icke förvåna. Det skulle vara en ärorik dag för hans folk; och han tackade Gud att svarta och hvita slutligen hade mötts under den gamla fana; de så mycket älskade, för att gå framåt till unionens återförening och frihet: Det är omöjligt att beskrifva den hänförelse, som denne talare uppväckte, och den stolta, segerdruckna blick, hvarmed han häntydde på den stora förändring, som timat inom få år — på skillnaden mellan Thomas Simms — hans broder, den ryktbare flyktingen, förd från Boston och släpad till fängelset genom Savannahs gator — och honom, James Simms, presenterad inför mötet af en sydstats-herreraan och guvernör för att hålla tal till en politisk församling. Massan greps af hans hänförelse, och ehuru man förut varit något trög, ville nu bifallsropen icke taga något slut. Simms blir otvifvelaktigt vald till ledamot af stadsfullmäktige eller lagstiftande församlingen i Georgia nästa sommar, om icke en eller två inflytelserika färgade män blifva något afundsjuka och förena sig för att bekämpa bonom, då detta land antages hafva flere: färgade än hvita röstande. Hans tal var improviseradt. Hans klara, välljudande röst; tydliga uttal och eleganta och vackra sätt att uttrycka sig, gjorde intryck på hvar och en och förvånade mycket dem, hvilka icke hört honom förr.