Dagens Nyheter – 16 maj 1867, sida 3

PaAvvuSe LI ONUCHKSON SUuURanNda., JMlalng Uplana Ib. De befriade slafvarne. Det går icke an att gifva slafvarne friheten, predikade de amerikanske sydstatsmännen under ett halft årbundrade före det krig som krossade deras obyggliga välde. Våra slafvar äro icke riktiga menniskor, sade de vidare: de äro nästan bara djur. Och detta tycktes vara icke långt ifrån sant, ty sydstatsbaronerna hade undanhållit dem allt hvad som kan förädla menniskan; de hade gjort allt hvad i deras förmåga stod för att kreaturisera negrernes menskliga natur. Och på sin egen brottslighet i detta afseende byggde de sedan sitt påstående, att negrerne ej kunde blifva bättre. De moderata i Amerika, som erkände att negrerne dock voro menniskor och borde åtnjuta menskliga rättigheter, sade — såsom de politiskt och socialt moderata eller agrå säga om allting — att det visserligen vore en rättvisa, ja en oafviselig rättvisa mot slafvarne att befria dem; men att detta borde ske småningom, mycket småningom, för att undvika de förfärligaste följder: Om man i hast — det vill säga på mindre än 50 eller 100 år väsentligt förändrade deras ställning, skulle de mörda sina fordna husbönder och sjelfve förfalla i elände och troligen alldeles utdö. Men de radikale sade: lemna dem frihet — fall, obetingad frihet. Friheten uppfostrar, friheten lärer, friheten upprätthåller. Det är aldrig annat än den halfva friheten som skadar; Och slafvarne blefvo frigjorda. Det var icke deras fel, icke nordstaternas fel, att befrielsen kostade hundratusentals menniskolif och tusentals millioner riksdaler. Om sydstatsbaronerna sjelfva hade varit menniskor, skulle de mottagit en lösepenning, vida understigande hvad kriget kostade. Och då hade allt blod varit sparadt. Nu äro 2—3 år förflutna efter frigörelsen. Hvad ser man då försiggå i dessa fordna slafstater? De så nyss friblifna männen äro trogna, trägna och stilla arbetare. De förena sig i associ-tioner och arrendera jordegendom. De upprätta skolor för sig och sina barn: De underhålla kyrkor. De blifva tjenstemän, advokater; domare, och de sända ömsom hvita män, ömsom sina egna färgade män såsom ombud i deras staters lagstiftande församlingar. Det är de, som nitiskt och framgångsrikt arbeta på att bota de skador, deras fordna husbönders tyranni och blinda herrsklystnad framkallat: En af de egnaste företeelserna är att det i dessa fordna slafstater hållas sådana offentliga möten angående allmänna angelägenheter, som i Europa, och hvilka försiggå på fullkomligt parlamentariskt sätt. Vi anföra såsom prof af hela ställningen och stämningen — ännu icke fullt försonad — ett par utdrag af tal, hållna i Savannah en dag i april månad, för att öfverlägga om val till lagstiftande församlingen. I detta möte deltogo hvite män och färgade män om hvarandra, och mötet uttalade sig för att staten Georgia skulle fullkomligt underkasta sig Förenta staternas grundlag. Öfverste Fitch, som för dagen talade å de hvites vägnar, gaf den färgade befolkningen en mängd råd, hvilka James Simms å densammas vägnar förklarade att man icke var hugad att lyssna till. Ofversten sade: De. borde komma ihåg att den hvita racen var deras frigörare och de sjelfve som blifvit frigjorde), och att det är lättare för ett folk att förlora sin frihet än att vinna den. Statskonsten läres icke på en dag, utan under en följd af år af träget arbete och själsansträngning, och den kräfver en fullkomlig kännedom om den menskliga naturen: Hemten eder statsklokhet från edert eget hem och eder egen härd; lären ati misstro dessa hvite, hvilka säga eder att I ären dera3 jemlikar; edert sunda förnuft skall göra detta. Politiei hafva vållat alla folks undergång; och de skola äfven vålla eder; om I underlåten att handla med klokhet och förstånd i edra nya förhållanden till den race, som alltid har varit och alltid skall blifva den herrskande i den verld; hvaruti vi lefva: För att blifva skicklige att utöfva politiska rättigheter måsten I äfven erhålla en politisk uppfostran; James Simms; en färgad man, yttrade i ett väl hållet tal, att slafveri var liktydigt med tyranni och att de hvite föga kände hans race; Under det gamla systemet voro negrerna nödsakade att nyttja förställning mot sina herrar, men nu kunde han för första gången säga dem sanningen: Ofverste Fitch hade sagt att de måste komma ihåg att de hvite voro frigörarne och att de vore de frigjorde. Han önskade att de hvite i allmänhet måtte förstå att han icke stod i förbindelse hos någon menniska för sin egen och sin races frigörande; Gud hade framkallat denna frigörelse genom naturens lagar och omständigheternas kraf. Han gjorde rättvisa åt sådane mäns; som Harace Greelys och Wendell Phillipps bemödanden och var tacksam ) Läsaren torde observera den våfallande lik