Dagens Nyheter – 14 maj 1867, sida 3

Förlåten mig; ärade läsarinnor, och sliten icke tidningen i stycken; jag har straxt slutat för i dag: Hur skulle det väl gå om fruntimren skulle användas i polisens tjenst? Brr, jag blir helt varm bara jag tänker derpå. Polisen vill veta allt, men fruntimren vilja veta mer än allt: Polisen låter stundom sätta på sig vaxnäsa, men en fru har så fint väderkorn att en dylik operation icke på henne är utförbar; Och hvad skulle icke en qvinlig polis anse såsom otillåtligt? Det skulle t:; ex. heta: Efter klockan tio på aftonen får ingen låta se sig på gatan; och om någon befinnes bära en portnyckel på sig; skall han häktas såsom tjuf, eller Hvarje karl; som efter skymningens inbrott anträffas ute i sällskap med ett fruntimmer och icke genast kan dokumentera sig såsom varande hennes slägting eller rättmätige fästman, skall, jemte fruntimret; genast häktas och qvarhållas inspärråd till andra morgonen; då bådas identitet kän uppenbar vardar, o. s. v: i oändlighet; Reser icke håret sig på edra hufvuden; I män; med sådana utsigter för ögonen?! Bort derför med edra filantropiska sträfvanden! Lemnen icke ifrån eder makten, som är edert vapen mot slugheten. Komme denna slughet att paras med makt; voren I förlorade för alltid och I skullen komma att spela samma rol som Hans Styx i Underjorden: Er, älskvärda läsarinnor; säger jag tör i dag farväl. Vredgens icke på mig derför att jag brutit en lans för oss män: Hvar och ån örevarar sig så godt han kan.