Dagens Nyheter – 14 maj 1867, sida 3

En äkta mass betraktelser öfver qvinnans emancipation, På sednare tiden har den nationalekonomiska frågan om öppnande af nya förvärfskällor för qvinnan. ånyo dykt upp och skärskådats från-alla sidor. Många, eljest försigtiga karlar, hafva i denna fråga låtit slå blå dunster i ögonen på sig till den grad, att om allt utfölle efter deras önskan, skulle det svagare könet blifva till den grad emanciperadt, att dess medlemmar icke allenast skulle förklaras lämpliga för alla näringar och yrken, utan äfven i alla grenar af statens tjenst. Håren resa sig på mitt hufvud och en kall rysning löper utefter ryggraden då jag tänker. derpå, och jag ber er alla, I män; hvilka hafven ett ord med i laget, att I noga öfvervägen edert eget bästa, betänken, hvad eder frid tillhörer och icke understödjen en sak, som för er är liktydig med sjelfmord. Vredgens icke, sköna läsarinnor, då I läsen dessa rader och kasten icke tidningen under bordet; jag tillstår för er öppet att jag af hela min själ är er tillgifven, I hulda och älskvärda fruar, fröknar, jungfrur och mamseller, att mitt bjerta liknar en romersk vaxtafla, på hvilken hvarje namn med lätthet låter inrista sig, att jag har mycken; mycken erfarenhet och att jag kommit till den öfvertygelsen, att om qvinnan förutom sin slughet äfven skulle komma i besittning af makten, då vore det snart ute med oss, stackars karlar: Skåda er blott omkring i naturen: Försynen har gifvit djuren antingen list och slughet, eller kraft och kroppsstyrka till värn, men mycket sällan båda delarne; Nöjen er derför med toffeln, då I kunnen få den i handen, och gören icke anspråk på mer; för att påskynda vår undergång: I dragen kanske på munnen och menen att jag måtte haft en bitter och sorglig erfarenhet? Nå ja, kanske han I rätt; och jag vågar antaga att ingen man gått fri för att göra bekantskap med en dylik erfarenhet: Visserligen besitter den ena frun en mera raffinerad slughet än den andra; men alla äro de sluga nog, för att göra det nästan omöjligt för oss att slå blå dunst i ögonen på deras själs eller kropps ögon. opI stället för alla djupsinniga bevis vill jag meddela er ett exempel, äfven med fara att göra mången man olyckligare, än hah är; genom den fingervisning jag ger hans andra hälft genom mitt meddelande. Hvad sägen I om följande drag af slughet, som kanske står ensamt i historien? Det föreföll mig besynnerligt att min lilla hustru hvarje morgon noga granskade mina stöflor innan pigan tog ut dem till borstning: Denna vänliga uppmärksamhet mot min fotbeklädaad var mig en gåta, ty jag kunde omöjligt föreställa mig att min hustru fattat något särskildt tycke för skomakareeller skoputsare-yrket: Men snart