Dagens Nyheter – 10 maj 1867, sida 3

På Hasselbacken den 8 maj 1867.) För Taleman vi fyllt pokalen. I Kammaren och här i salen Han är med rätta första man; På honom vi nu lägga an. Haf tack för nit och trogna tjenster! Från höger, center och från venster Vi pröfvat hårdt Ditt tålamod; Talangfullt profvet Du bestod. När andra kunde lemna salen, De tråkiga och långa talen, Du satt fixerad på Din stol, Lik stjernan öfver nordens pol. Ack! flera hundrade motioner Ha lemnat stoff åt diskussioner, Och följden ofta blifvit, att Vi pratat bort ett stycke natt. När halfva natten var framgången, Föll ej i minnet astjernesångenw: Hur skönt det vore vingar få Och hän mot tysta stjernor gå? På talaren känns lätt provinsen; Ibland vokalerna ej finnes en, Som icke får sin egen färg Från slätten eller hemmets berg Hör! — Gotland känns igen på sången, Det södra Sverge på diftongen, Och Kålle har sitt breda a Ifrån vårt Bohuslän, — ha, hal — Om 0 och Y vi alla veta Hur de i Vestergötland heta, Med Stockholms vackra ä och ö Skönt rimma skogens: bä och bö. Ett företräde framför andra Vi ha dock: att förstå hvarandra. Här tvingas icke skilda folk Tillsammans med behof af — tolk. Vi ega samma stam och tunga, Hur än vokalerna vi sjunga, En folksång ljuder i vår själ: För Sverges och dess Konpungs väl. Som bien surra kring sin viss Vår vices värdighet yi prise.