Dagens Nyheter – 10 maj 1867, sida 3

19, han varit mycket dålig men ej vågat gå in utan lagt sig ute, i ett utanför en ladugårdsvägg stående kar, hvari förut legat några trasor, — då han på aftonen gått in för att lågga sig hade makarne Boivie gemensamt sagt, adu kan ligga i natt der du legat i dag, utkörde och gifvande honom en gammal säck för att istoppa något af på en gödselhög liggande takhalm samt med ett gammalt mindre hästtäcke, tvingade honom taga nattläger i en till boningshuset af tunna bräder uppsatt farstuqvist med hufvudgärden åt ytterdörren, hvarefter mannen Boivie, för att förekomma gossens ingående i stugan, slagit 2:ne spikar öfver en innanföre å stugudörren anbringad haspe. Långfredagsmorgonen medan .makarne Boivie och hon, flickan, ännu lågo hade gossen bultat på stugudörren under utrop ssöta faster släpp mig inle Svaret blef att han ej fick det och att hon (flickan) för fara att blifva sönderslagen ej vågade öppna dörren. Ungefär en timma sedan gossen begärt få komma in hade de stigit upp och hustru Boivie gått uti förstugan, tagit gossen i armarne och släpat honom öfver tröskelen ut på backen der han fick ligga en god stund i snöslasket medan mannen Boivie gått till stallet. Gossen hade då, som hon trodde, dels af mattighet och dels af köld ej kunnat röra en led utan låg orörlig till dess mannen Boivie kom åter från stallet, då han kl. 8—9 tiden medtogs in i stugan, afkläddes och lades i systerns sängplats. På de till honom ställda frågor om han vore hungrig m. m. ficks ej något svår — förmodande flickan, att gossen som var nästan stelnad af köld till följd deraf mistat talförmågan och några timmar derefter afled; — flickan tillspordes hvarföre hon icke för någon, till exempel presten eller länsman, omtalat det fasansfulla barbari makarne Boivie utöfvat emot gossen, genmälde, att hon ej förstod gå till dem och för öfrigt ej vågade omtala det för någon emedan hon varrädd för lika mycket stryk som brodern fått och dessutom hade så långt till någon slägting eller dem hon kände. Gossen hade på eftermiddagen tagits ur hennes bädd, tvättades och påkläddes andra kläder; mannen Boivie hade då yttrat: nu flicka skall du göra dig i ordning och åtfölja mig till Stockholm der pojken skall aflemnas till er mor för att antingen der eller i Spånga socken begrafvas — och nu skall du säga som jag, att vi har samma talan, att han dött på vägen mellan Bålstad och det andra stället det vet inte du hvad det heter. — om du intet säger som jag, är du olycklig och det kan annars bli krångel utaf så vi kan bli olyckligaa. — Detta hade dels yttrats af båda makarne Boivie hemma och dels af mannen under resan; förslaget att ljuga hade hustru Boivie gifvit straxt efter det gossen blifvit död. I närvaro af nämndemannen J. A. Berggren och orgelnisterne Gustaf och August Winqvist m. fl. tillstädeskommande personer företogs besigtning å den döda kroppen, som befanns vara till den grad utmagrad att huden syntes nästan vara fasttorkad vid benen; vid högra ögat ett 1tums långt krosssår, hvilket flickan upplyste vara uppkommet då gossen sista gången lades framstupa och bastonerades på den förut omnämnda stolen; öronen röda och sönderslagna, hvarå fanns flere smärre färska sår och rispor, å bakre delen af hufvudet en mängd röda och blåa fläckar, på ryggen en mängd färska sår och blånader, å ryggens venstra sida en sårfnasslig aflång större rödflammig fläck, liknande slag efter en gröfre påk, å armarne en mängd sår. händerna sönderspruckna, knän och ben fulla me röda fläckar och färska sår, och att hela kroppen syntes hafva undergått den mest förskräckliga misshandel som företer en fasansväckande anblick, hvadan antagas kan att gossen Amos Bertbram Boivie ljutit döden genom den honom ågångna misshandel. Flickan Johanna Charlotta Boivie, som af mig flera gånger varnades att icke vika ifrån sanningen och slutligen uppmanad att om något af hvad hon berättat vore att återtaga eller något att tilllägga, bedyrade på sitt samvete, att allt hvad hon sagt var rena sanningen och att makarne Boivie voro gossens mördare; under tillägg att hon efter denna berättelse kände sig så lätt i bröstet. Afträdande nämndemannen J. A. Berggren anhöll att till protokollet skulle tagas, att han personligen kände makarne Boivie och att hustru Boivie åren 1845—1850 varit misstänkt och vid Svartlösa häradsrätt åtalad för mordförsök å 3:ne personer. Spånga by som ofvan. Joh. Aug. Dann, krono-länsman.