Dagens Nyheter – 10 maj 1867, sida 1

Mazchester, Då den store engelske folkoch fredsvännen Richard Cobdens staty aftäcktes i Manchester för fjorton dagar sedan, var en otalig mängd menniskor samlad, för att bevittna den högtidliga festen: Icke blott Manchesters befolkning deltog deri, utan framstående män hade kommit dit från alla delar af landet. Bland andra talare nämna vi herr Wilson, ,som under många år varit Cobdens medkämpe i striden för spanmålstullarnes afskaffande, hvilket engelsmännen anse för en af de största välgerningar som någonsin kommit dem till del. Af hvad herr Wilson vid detta tillfälle yttrade anföra vi: Säg mig, hvar finnes den man, som icke njutit någon fördel af Richard Cobdens sträfvanden? Hvar finnes en nation, som icke erkänner hans storhet; som icke lärt något godt af honom? Hvarhelst okunnighet besegras af bildning, hvarhelst skyddstullarnes försvarare blifva öfvermannade af dem som förfäkta frihåndelns stora tanke, och hvarhelst segrande härars triumfskri öfverröstas af lugna borgares tacksägelsehymner öfver freden, der, öfverallt der sådant sker, ha Cobdens ider vunnit bifall och gjort sig gällande. Må vi anse detta monument såsom ett sinnligt uttryck af hans talrika vänners och beundrares tacksåmhet för de stora tjenster han gjort menskligheten. Af hvad han uträttat se vi bär i Manchester nästan öfverallt spår, synnerligast i de allmänna skolorna, för hvilkas förbättring han så nitiskt ifrade. Men om det största han gjort påminnas vi dagligen trenne gånger, nemligen då vi intaga våra måltider, och våra efterkommånde skola ihågkomma hans namn hvar gång de förtära en föda, som de tillhandiat sig för ett pris, motsvarande varans verkliga värde, d. v. s. hvad den gäller på den stora allmänna verldsmarknaden, då inga protektionistiska lågar vidare störande inverka på handeln. (Starka bifallsrop). Herr Baeley, (Manuchesters ene representanti parlamentet), som något sednare uppträdde, yttrade bland annat: Herr Cobden var en i allo framstående man. Han hade hunnit långt framom den tid, i hvilken han lefde. Hans största glädje var att sjelf med stora steg gå framåt och draga sina medmenniskor med sig, att förbättra allt och sprida upplysning. Han icke allenast sökte bereda det fattiga folket lättare tillgång till lekamlig föda, han gjorde äfven allt hvad i hans förmåga stod för att bibringa detta folk andlig näring. Men det stora uppfostringearbete, han påbörjade, är ännu icke fullbordadt; jag hoppas dock att de ansträngningar, som i detta syfte göras företrädesvis här i staden; skola krönas med framgång och blifva i hög-grad välsignelsebringande. Må denna minnesstod blifva för oss:en varaktig erinring om: allt det goda han verkat genom ihärdighet och användande af sitt klara, sunda förstånd samt: genom tillgodogörande af de egenskaper han för öfrigt egde, och som voro sådana att hvar och en af oss kan komma ibesittning: af dem, ifall han mad kraft sträfvar derefter: Cobden var sitt tidehvarfs välgörare. -Må hvar och en af 088 taga exempel af honom; må vi söka, i den mån vi kunna, gagna det allmänna, må vi stödja och upprätthålla vårt lands nyttiga institutioner samt allteftersom vår frihet ökas, blifva bättre medborgare! (Bravorop). Herr Bobertson Gladstone (broder till förre finansninistern Gladstone) sade i sitt tal: Jag häde den äran att vara personligen bekant med den aflidne Cobden, och jag skall aldrig förgäta det vänliga bemötande han visade mig. Han intresserade sig varmt för en association, i hvilken jag för flera år sedan deltog — den i Liverpool bildade s. k. financiella reform-associationen —