Dagens Nyheter – 10 maj 1867, sida 1

— Stilla, stilla, Belgsting — afbröt honom den pipande rösten och sökte göra sig riktigt smekande — du finner väl, att min död ej skulle göra saken bättre; och finner du det; så bör du lika lätt finna, att jag möjligen kan blifva dig till gagn, om jag får lefva. Som jag säger dig; jag vill godtgöra allt, du skall blifva rik och mäktig igen, och det kan du lätt blifva, blott du blir en fri man igen och kan handla och vandla i öppen dager, som förr. — Och slikt kan Mårten Skrifvare gifva mig? — Det kan han! — Han.... jag må säga, att underliga saker har jag hört, och underliga saker har jag upplefvat; men detta öfvergår allt annat. Nå Mårten, intet för intet, naturligtvis, hvad vinner du sjelf på denna saken? — Intet för intet, som du säger, Belgsting, — du skall sjelf gifva mig lönen! — Och huru?! — Du skall utvisa mig stället; der du hade din bästa silfvergrufva, — Åh, du förstår godt att sätta pris på din vara, Mårten. Och hvad skulle då återstå för mig sjelf, har du tänkt på det också? — Du återfår de andra grufvorna. — Du säger något, Mårten; som tål att tänka på. — Betänk dig dock ej för länge, Belgsting, tiderna äro ostadiga, vinden kan vända sig två gånger på samma dag. — Ar det sannt, som du säger, Mårten; så vill jag hafva kungens bref på frihet och säkerket för -min person och på egendomen som jag återfår. i — Och detta bref skall du få.