Dagens Nyheter – 8 maj 1867, sida 2

het som vår nuvarande konung, han trodde Sverige vara Tyskland, och detta lands bönder... — Ja; se detlåter höra sig, fast jag kan det utantill; fromma moder, men nu börjar ni med edert älsklingsämne. Sveriges bönder. . :ja; det är ett präktigt folk, men jag tycker ändå, att :.: — Nå hvad tycker du, kära barn? — Att de äro väl mycket tåliga, och att det väl borde finnas någon bland dem, som kunde sätta sig före att hindra alla dessa grymheter, som här utöfvas. — Var tröst, mitt barn, du skall kanske snart nog få se, att det tålamod hvaröfver du klagar, är en af detta folks största dygder: En mani spetsen för dem :::ja; ja. Den gamla frun blef med ens helt tyst. Derpå tillade hon sagta; som för sig sjelf: — Den mannen kunde dock finnas — han kunde fianas. — Och hon knäppte tillsammans sina händer, och samma uttryck af oro och smärta stod åter att läsa i hennes blick: — Du förskräcker mig; moder — sade Agnes — din bliek blir så orolig, alldeles som nyss, när din häst skyggade.;:vi äro ju dock nu långt ifrån det förfärliga busksnåret ; : : men nu släpper jag dig icke förr än du säger mig, hvad du såg der ibland de täta buskarne och som så skrämde dig; för jag såg nog att du var lika mycket, om ej mera uppskrämd, än din häst. Du såg väl aldrig mannen, som kunde blifva höfding för folket här heller? — Min dotter — sade fru Richissa och fä-stade på Agnes en blick, hvari visserligen oron låg qvar, men fallkomligt kufvad under en starkare vilja — låtom oss lemna detta ämne; Många minnen från min ungdom, både mörka