Dagens Nyheter – 8 maj 1867, sida 1

Sedan regeringen betalt ränta till sådana mär för penningar som kanhända deras förfäde hafva utlånat åt regeringen, föreslår denna nv att man skulle gifva dem en röst sågom belö ning derför. Det vore bättre att man toge itu med de stackars hyresgästerna i främsta rummet Innan I och jag nästa gång sammanträffa på ett offentligt möte, skall man hafva sagt edei — men jag är säker på, att I icke tron ett ord deraf — hvad som alltsedan verldens skapelse sagts af de makthafvande om allting: att den reformen, vi yrka, är opraktisk. Jag var en medlem af det sällskap som arbetade emot och slutligen lyckades afskaffa spanmålstullarne, och man sade mig tusen gånger att frihandelsprincipen var opraktisk. Den stackars Cobden brukade säga: eJag vet att den är copraktiska, men om detta är det enda hindret, så är allt godt och väl. Man skall säga mig i underbuset att det är opraktiskt att bevilja hyresgäster rösträtt. Jag har användt de sednaste tio dagarne till att diskutera denna fråga med skatteuppbördsmän i hela staden, derför att jag kände att det icke skulle vara rättmätigt att tala blotta fraser för menniskans rättigheter, sedan jag på allvar gripit saken an. Det är icke sättet att tillkämpa sig dessa rättigheter. Sättet att vinna dem är att sätta sig ned vid sitt bord och mödosamt utarbeta, hvad som skall sägas och göras. Nåväl, jag vågar gå i god för — icke obetänksamt, icke på grund af eget omdöme, utan genom att sammanställa yttranden af praktiske män, på hvilkas omdöme jag kan lita — att det icke finnes den ringaste grund för det påstående, att en lagom rösträtt för hyresgäster icke kan genomdrifyas. Allting är allt för svårt för dem, hvilka icke gerna vilja hafva en sak genomförd, — men lätt utförbart då viljan är med. Folket begär ingenting af de rika — endast sina rättigheter; och hvarje pund sterling, hvarje tunnland jord i landet skulle vara säkrare i sin nuvarande egares hand om dessa rättigheter medgåfves. Hvad skulle man tycka om att se aristokratiens slott uppgå i lågor och om ett upprepande af scener, sådana som uppfördes då Ludvig Filip mäste öfvergifva sin tron?