Dagens Nyheter – 7 maj 1867, sida 3

En vanlig arbetare, som ej lärt något handtverk, kaa likaledes i Amerika hafva utsigt till en lycklig framtid. Är han i besittning af en god helsa samt har lust och anlag för arbete, så dröjer det ej länge, innan han här kan komma i en oafhängig ekonomisk ställning. I de stora skogarne i norr sysselsättas under vintermånaderna tusentals: arbetare; deribland: många morskar och äfven svenskar, som mot en månatlig lön af 25 till 50 dollars samt kost arbeta med huggning och forsling af timmer. Efter ett par vintrars förlopp har en sådan arbetare. förtjent så mycket pengar att han kan köpa inventarier till en farm som han tager i besittning. enligt homesteadlagen. Om sommaren kan nykomlingen beräkna att få arbete hos farmers på landet, och den höga daglönen skall sätta honom i stånd att spara något till den tid då han är redo att sätta foten under eget bord. Om man frågar hvad utsigter har den svenska arbetaren i Amerika, kan i korthet svaras: daglönen är i allmänhet hög, sysselsättning saknas ej för den som kan och vill arbeta; kosthållet är godt och arbetet ej tyngre än att man kan stå ut dermed. Dessutom må tilläggas att i flera stater stora jernbaneanläggningar äro föreslagna, som komma att påbegynnas instundaude sommar. Då är det tillfälle för flere tusende personer att deltaga i dessa arbeten, och denna omständighet i förening med en del andra påtänkta förbättringar af kommunikationsmedlen, såsom uppmuddring af elfvar, anläggande af kanaler och vägar skola framkalla en stark efterfrågan efter arbetare, som troligen kommer att höja daglönen. För dugtiga svenska fjensteflickor stå alltid platser öppna. De såval som norskorna äro ansedda att vara påpassliga och arbetsamma, och arerikanarne föredraga att lega sådana framför dem af andra nationaliteter. Lönen är hög; intill 100 doll. årligen och stundom öfver: Amerikanaren berömmes för vänlighet och umgängessamhet och svenskorna föredraga i allmänhet art taga tjenst hos dem: Härefter varnar tidningen sådana personer som jurister, skolmän och handelsbokhållare att ptvandra, åtminstone såvida de tänka förtjena sitt bröd i deras förra yrke.