BIUGNUT VIIVI UVRINeUUV 10R8BG5 LIN HONUMURH GU. Hr Siljeström begagnade tillfället att taga landtmannapartiets försvar mot de anfall, den smälek och de beskyllningar som detta s. k. parti, enligt hans förmenande, varit både enskildt och offentligt utsatt för, och han frågade på hvad skäl man behandlat partiet sålunda; Det hade ju endast vågat uttrycka en klagan öfver ett betryck, som ingen vågat förneka. Talaren yttrade med stor värma att landtmannapartiets medlemmar vore ättlingarne af detta gamla frihetsälskande svenska folk, hvilket han af historien lärt känna såsom fäderneslandets räddare i kritiska och förtviflade ögonblick — ättlingar af dessa landtmän, som redan i hednatiden värnade fribeten i norden, då alla andra voro slafvar; från dessa män som mest arbetat och slitit ondt, som oftast fått kläda blodig skjorta för fäderneslandet, men , hvilkas kärlek till detsamma dock aldrig svikit, aldrig ens kunnat misstänkas. Och —: slutade talaren — de tider kunna ännu komma, då fäderneslandets räddning endast finnes hos Gud och Sverges allmoge. En af Göteborgsrepresentanterna, hr Lind ström; bemötte serskildt hr Siljeströms anförande i hvad det angick försvaret för landtmannapar tiet. Tal. hade sig ej bekant att någon smä dat detta parti eller beskyllt det för att vilja åt annat håll, än alla andra fosterlandsvänner: Hr S. hade gjort orätt uti, att framhålla medlemmarne af detta parti såsom de hvilka ensamt ville landets väl; ett sådant uttalande vore egnadt att söndra och att väcka partistrider, det vore att kasta ut en brandfackla, att upphetsa passioner, och att: undanskjuta möjligheten för fattandet af ett enigt och på den lugna öfvertygelsens väg tillkommet beslut. Sådana medel begagnades i de beryktade Jakobinerklubbarna i Frankrike under revolutionen, och : de användes med förkärlek af sådane män som Robespierre och Danton — alla visste för hvilka ändamål!.— Svenska folkets representanter borde ej af de små frågor, i hvilka de kunna vara af olika mening, låta förleda sig att glömma de stora, der allas sanna intresse bjuder att sträfva till ett och samma mål. Hvad föröfrigt anfördes för och emot utskottets utlåtande i allmänhet har förut så många gånger blifvit omsagdt, att vi ej anse oss böra ytterligare anföra det. För bifall till första punkten talade hrr C. A. Larsson, Siljeström, Mannerskantz, Key, And. Aug. Andersson, Bundbäck och frih. Schultzenheim; Per Nilssons förslag understöddes af hrr frih. Alströmer, Stråle, Björck, Lindström och Hedlund. Under andra kammarens aftonplenum fortsattes diskussionen om den 1:sta punkten ungefär halfannan timma. Herrar Johannes Andersson, Ridderstad och Medin talade för och herrar Rosenberg, Troil och Muren mot punkten, hvilken vid anställd votering bifölls med 76 röster mot 63. De återstående 17 punkterna blefvo temligen knapphändigt affärdade. Endast om de tvänne sista uppstod någon egentlig diskussion. Minoritelen ansåg det förmodligen icke tjena någonting till att opponera sig. Herr Key, ledamot af utskottet, måtte ha tyckt den behandling som egnades de vigtiga ämnena vara alltför leger; ty han han sökte vid föredragningen af ett par punkter framkalla en diskussion genom att yrka deras läggande till handlingarne, förklarande att det aldrig varit utskottets mening att de frågor, hvarom dessa punkter handlade, skulle underställas k. m:ts pröfning: Herr Bergström ansåg att punkterna borde bifallas; för att icke den sköna harmonien i det hela skulle blifva störd. Tal; fästade uppmärksamhet på att utskottet verkligen hemställt det alla punkterna måste införas i den föreslagna skrifvelsen till k. m:t samt förklarade sig icke alls undra öfver att utskottets medlemmar blifvit öfverraskade af den framgång, deras förslag rönt. Hr Hierta tyckte att ett i 16:de punkten förekommande uttryck :täflingsmöten för boskapa; var något oegentligt. Herr Key sade att det måtte vara någon depit hos minoriteten, som gjorde att de talare som tillhörde densamma, istället för . att allvarligen pröfva utskottets förslag, sökte på sätt och vis förlöjliga detsamma genom ironiska yttranden. Hr Hierta gaf tillkänna att hans anmärkning icke var någon ironi utan framställd i det bästa syfte, och br Bergström erkände att han talat ironiskt och menade att man äfven derigenom mången gång kan uträtta godt. När de 17 önskepunkterna voro genomgångna föreslog hr Björek att man skulle i anseende till kammarens fåtalighet uppskjuta till följande plenum behandlingen af den 18:de punkten, hvari utskottet hemställt att riksdagen måtte besluta öfverlemna till regeringen de i de föregående punkterna uttalade åsigter och önskningar, för att regeringen måtte i anledning af dem framlägga de förslag, den kunde finna lämpliga; Flere instämde, men kammaren beslöt föredragningens fortsättande och biföll äfven denna punkt. (oA EE I ET KI I a