Dagens Nyheter – 7 maj 1867, sida 2

mannens olycka hos en frände i Hamra, en af de äldsta gårdarna i Hedemora socken; nordost om staden af samma namn. Att träffa henne der, var nu väl en omöjlighet, dertill hade fogdens utskickade för långt försprång, han hade nemligen tidigt på morgonen, när han red genom Hedemora, mött dem, och kunde nu förstå; att deras färd gälde den gamla olyckliga qvinnan i Hamra: Men äfven om detta var en omöjlighet; så borde han dock träffa fogdetjenarne och deras offer, hvilka sannolikt voro flera, innan fogden och hans sällskap hunnit genom Hedemora kyrkoby. Huru han då skulle bete sig, om detta gick efter beräkning; det var något; som han ej gaf sig tid att öfverväga. Han hade blott det klart för sig; att den gamla qvinnan skulle räddas, det måtte nu ske huru som helst: Mor Märta var icke infödd i Dalarna. Hon var född och uppfödd i samma hem, som en gång var Engelbrekts: Dennes fader hade många gårdar i Westmanland och vestra Upland; af hvilka dock en del gått förlorade i den reduktion, som beslöts på mötet i Nyköping 1396 under drottning Margareta, och på en af dessa gårdar, som hette Upsala i Siende härad), var Märta född. Sin barndom och ungdom tillbringade hon hos denne äldre Engelbrekt och följde sedan med hans son, när denne gifte sig; till Kopparberget eller bergeta; såsom det vanligen benämdes. ) Gården dömdes den 6 Okt. 1399 från Zngilbrectz arfvom till kronanv. (Forts.)