Dagens Nyheter – 7 maj 1867, sida 2

Sändebud från folk till folk. De af Napoleon vållade utsigterna till ett krig mellan Frankrike och Tyskland ha mottagits med ett starkt ogillande hos alla folk, och ej minst hos fransmännen: De för folkens lif och välstånd hotande afsigterna hos regenten, har den sjelfständiga delen af lagstiftande församlingen velat motverka genom att sända trenne deputerade till preussiska andra kammaren i Berlin för att inför denna betyga, att franska folket icke vill ett krig mot det tyska: Desse deputerade voro Garnier Pages, söm år 1848 var medlem af den provisoriska regeringen i Frankrike, Duclerc och Herold (den sistnämnde son till Zampae kompositör). Sedan dessa några dagar vistats i Berlin och varit i beröring med en stor del ledamöter af andra kammaren, med författare, publicister m. fl.; gåfvo 40 ledamöter af framstegspartiet inom andra kammaren den 30 april en middag för de två då ännu qvarvarande franska folkoch freds-ombuden: Denna företeelse, att det ena landets representation skickar sändebud -— sändebud af helt annat slag än regeringarnes diplomater — till det andra landets riksdag, är så ovanlig och ett så glädjande bevis på den af Cobden och hans vänner predikade internationella andans utveckling; att våra läsare utan tvifvel skola med intresse läsa en redogörelse för denna fredsfest; Hr Loewe-Calbe, en af de mest framstående bland Preussens representanter, höll det första talet. Han utvecklade först på tyska för sina medrepresentanter de anledningar, som föranledt de franska oppositionsmännen i lagstiftande församlingen att sända representanter till Berlin. Andamålet med denna sändning var att uppehålla verldsfreden, att förmedla vänskap mellan folken och dymedelst tillintetgöra despotismens onda anslag, i den mån :det för deras svaga krafter vore möjligt. aVi måste tacka dem för detta steg, vi måste säga dem, att vi, liksom de, önska fredens bibehållande, att vi afsky krig mellan de båda folken, och att äfven vi, i vår mån, skola bemöda oss om att upprätthålla freden mellan tvenne folk, hvilka genom fredens och arbetets idrotter äro förbundne med hvarandrae, Talaren vände sig derefter på franska språket till de båda hedersgästerna med ungefär följande ord: Vi äro djupt gripna af de upphöjda tankar, hvilka manat våra franska vänner till denna freds-sändning. Vi tacka dem af hela vårt hjerta för det initiativ, de tagit i denna angelägenhet. Jag kan i mina vänners namn försäkra eder, att våra önskningar (sentiments) för upprätthållandet af fred och vänskap mellan de båda folken på det fullkomligaste öfverensstämma med edra. Liksom J, afsky äfven vi krig, och isynnerhet krig mellan tvenne nationer, hvilka äro beroende af hvarandra för att kunna uppfylla sin stora bestämmelse i mensklighetens tjenst. Fred mellan franska och tyska nationerna och vänskap mellan de båda folken! Öfverbringen denna helsning till edra vänner. (Lifligt bifall). Hr Garnier-Pages höll härefter ett tal på franska. Han yttrade ungefär följande: eVi ärc stolte öfver att kunna kalla er, ärade herrar, våra bundsförvandter, er, hvilkas strid under de förflutna åren för den författningsenliga friheten i Preussen, vi, minoriteten i lagstiftande församlingen, följ! AW dte a a FÅM rr RN Vt AR tt Rn RA I ANI RR RR NT ÅN ter RR Å