Dagens Nyheter – 7 maj 1867, sida 1

i mycket häftigt — och hvem är det? namnet; namnet, stolts jungfru! — Namnet känner jag icke, men hon är hustru till den olycklige bonden i tornet, den mannen som. :: — Ah, jungfru Agnes::.. ni menar Lars Olsson i Hible, och det är för hans sjuka hustru; ni vill: fälla en förbön — ha-ha-ba, ni känner icke detta folk... hans hustru, som är mycket sjuk ::: man är aldrig sjuk här i landet, man tål och uthärdar allt utom att lyda sina herrar, ha-ha-ha. Mor Märta skall nog sköta sitt arbete, det har ingen fara! Fogden skrattade riktigt hjertligt åt Lars Olssons sjuka hustru, och skrattet rullade bort emot. bergen och upprepades af ekot. Det lät riktigt hemskt. Fru Richiesas häst skalf som ett asplöf dervid, och Agnes kind täflade för ett ögonblick i hvithet med fru Richissas. Till höger om vägen var ett tätt busksnår, och det var som om den gamla hästen skyggat för detta busksnår. En lätt darrning genomfor fru Richissa, medan hon vände hästen, så att hufvudet riktades från snåret. Nu lade dock ingen märke till denna rörelse; man tog den som en naturlig följd af den grymme fogdens hemska skratt. Hade man sett närmare efter, skulle man dock ha sett mellan grenarne, der snåret var som tjockast, ett par ögon glänsa fram; stora och skarpa som lodjurets, när det vädrar efter rof. yr Ni skall, som jag hoppas — fortsatte fogden — snart få se denna sjuka qvinna, för hvilken ni vill lägga er ut, och då skall ni bäst finna, huru trolöst folket är här i bygden; jag väntar i hvarje stund att möta henne :.: