Dagens Nyheter – 7 maj 1867, sida 1

skämtande; i det han flyttade blicken från henne till fogden: — Diitt tålamod sättes på hårda prof, min dotter. Det synes till hälften, som om dagen ej vore gynnsam för dig: — En färd genom Dalarna; grefve Hans, skall icke och kan icke skänka något behag åt stolts jungfrun; er dotter, jag tror mig hafva gjort er uppmärksam derpå redan förut — yttrade fogden :och tillade med ett sjelfbelåtet leende — Jösse Eriksson kan icke vara. närvarande allestädes. .. — Och likväl — afbröt honom grefven — lärer det nu vara Jösse Eriksson sjelf, hvarpå frågan beror; så vidt jag förstått min dotter rätt, eller hur, Agnes? Det är som ni säger, min far! — Jag ber då att få försäkra er, jungfru Agnes, om min beredvillighet att ställa mig sjelf och mitt hus och mina svenner till ert förfogande. Ni skall se, att fogden öfver Westmanland och Dalarna icke alldeles glömt bort ridderlighetens lagar, fast han hela nitton åren varit nödgad att lefva i detta gudlösa land. — Se dock till; fogde — ioföll grefven — att ni ej lofvar mera; än ni kan hålla! — Väl är min makt ringa — blef fogdens svar — dock trodde jag ej; att eder dotter skulle kunna hafva en begäran till mig så svår; att dess uppfyllande låge utom: området för densamma: Tala fritt ut, jungfru Agnes, hvad som ligger eder på hjertat! — Det är en helt ringa ting, som jag vill bedja eder om; stränge herre, det rörer blott en gammal qvinna, som är sjuk; mycket sjuk . . : — En gammal sjuk qvinna — tog fogden