Dagens Nyheter – 4 maj 1867, sida 3

lade, icke utan bäfvan; oblatet i den :mellersta bikupan: Nöjd med sitt företags lyckliga fullbordan, återvände hon lika sakta till huset och inkom, obemärkt i sitt rum, der den uppgående solens första strålar ännu funno henne vaken. Följande dagen hvimlade det i kuporna af bin, hvilka med rastlös ifver flögo fram och tillbaka i trädgården och sögo sin söta näring ur -.de doftande blomsterkalkarne. Fru Marthas hänryckning kände inga gränsor; hon tillbrin;gade nästan hela dagen i trädgården för att med stilla glädje observera de idoge små djurens rastlösa arbete, och såsom en duktig husmoder beräknade hon redan den nytta; bien gåfvo utsigt till att förskaffa henne i hennes . hushållning. Medan hon stod försjunken i dessa betraktelser, skulle korna drifvas genom: trädgården och ut på bete. Djuren, hvilka eljest voro lugna och lydiga; visade påfallande tecken till oro. De slogo sina hufvuden tillsammans, utstötte ett doft bölande och sprungo i en tät klunga fram till den mellersta bikupan; framför hvilken de, till fru Marthas icke ringa bestörtniog, föllo på knä. Blott med möda lyckades det henne och några tillskyndande karlar att drifva bort de bångstyriga kreaturen: Denna tilldragelse observerades äfven af den ålderstigne dekanen, som den vackra höstaftonen hade lockat till fönstret. Han lät straxt kalla till sig trädgårdens egare och uppmanade honom att gifva en förklaring öfver kornas sällsamma beteende: Det lider icke något tvifvel, tillade han; att här är en hemlighet med i spelet, och denna anser jag för en helig pligt att afslöja. Denna: besynnerliga händelse har också öfvermåttan öfverraskat mig, svarade borgaren, och då jag icke, högtärade herre, förmår att gifva er någon upplysning derom, så låt oss se tiden an tills i morgon och då lägga märke till, om djuren bära sig åt på samma sätt, som i dag, då de komma in i trädgården. Välan; låt oss göra sål sade dekanen. Upprepas samma företeelse i morgon, har jag intet annat att göra, än att låta undersöka bikuporna: cOch dervid vill jag med största beredvillighet vara eders högvördighet behbjelplig, återtog borgaren, som äfven högeligen åstundade en förklaring; hvarefter han tog afsked af den andlige herrn, som mycket nådigt affärdade honom: Andra aftonen upprepades samma skådespel, till alla närvarandes stora förskräckelse; Knappast voro korna inkomna i trädgården; förrän de åter förde sina hufzuden tillsammans och, :sakta bölande, knäböjde för den mellersta bikupan. Dekanen; som stod vid fönstret tillsammans med flere öfverhetspersoner, och med stigande förvåning iakttog djurens uppförande, vände sig nu till de fremmande och uppfordrade dem att följa honom ut i trädgården för att undersöka kuporna: Man öppnade den första och den andra utan att upptäcka något; men då man söndertog den mellersta kupan, fann man deri en af vax formad monstrans, på hvars öfversta kors bidrottningen satt; I sjelfva monstransen låg nattvardsbrödet, som fru Martha hade lagt i kupan. Djupt gripna af denna syn, sjönko alla de närvarande på knä och med darrande röst framstammade dekanen en kort bön, i hvilka de andre alltemellanåt andaktsfullt instämde. Derefter begåfvo alla sig in i kyrkan, hvarifrån man snart såg en högtidlig procession röra sig framemot trädgården för att afhemta monstransen och föra den in i helgedomen: Berättelsen om denna vidunderliga tilldragelse spridde sig snart öfver hela byn, och unga och gamla tillströmmade för att taga monstransen i betraktande och af innersta hjerta lofprisa den allsmäktige som hade låtit detta underverk ske. Man beslöt att låta förfärdiga en monstrans af silfver efter vaxmodellen, och att genom frivilliga sammanskott af borgrarne betäcka kostnaden härför. På detta sätt tillkom den nuvarande monstransen i Zizelitz kyrka.