Dagens Nyheter – 4 maj 1867, sida 3

Monstransen i kyrkan i Zizelitz, (Böhmisk legend.) För några hundra år sedan, då den lilla staden Zizelitz ännu var omgifven med murar, bodde der en välmående borgare, hvars hustru med mycken ifver sysselsatte sig med biskötsel: I sin trädgård, som gränsade intill dem då varande dekanens, hade han låtit uppsätta flere bikupor, hvilka dock, till hennes stora bedröfvelse, oupphörligt öfvergåfvos af bien; så att den goda hustrun; trots alla sina konstgrepp; icke var i stånd att få ett qvintin honing ur dessa kupor. En dag; då en hel svärm hade flugit sin kos och den stackars hustrun ånyo såg sig gäckad i sina glada förhoppningar, mötte hon en klok gumma, som med det lifligaste deltagande gjorde sig underrättad om orsaken till den tröstlösa bisköterskans bekymmer. Ah, ni kan icke hjelpa mig, svarade fru Martha, i det hon torkade klara tårar ur ögonen, eller kanske ni vet något säkert medel att förhindra bien från ätt flyga bort? Jo; jag vet ett, sade den lilla gumman, och om ni vill följa mitt råd; skall ni snart blifva öfvertygad om dess förträfflighet. Och hvari består då detta medel? frågade den stackars bisköterskan. Gå till skrift i morgon; ljöd med sakta röst svaret, och mottag brödet utan att svälja ner det. Lägg det derefter i en bönbok och invänta midnattsstunden. På slaget tolf skall ni lägga brödet i den mellersta bikupan och bien skola då låta bli att flyga bort; det lofvar jag. 7 Fru Martha tackade gumman för det goda rådet och tryckte vid afskedet ett blankt silfvermynt i hennes hand, hvilken gåfva mottogs med glädjestrålande uppsyn och en oändlig mängd nigningar och tacksägelser. Andra morgonen gick fru Martha till skrift och lade, efter den kloka gummans anvisning, obemärkt brödet i bönboken, hvarefter hon hastigt lemnade Guds hus. Sedan natten ändtligen inbrutit och klockan i tornuret hade angifvit midnattstimman; smög fru Martba sig försigtigt in i trädgården och