Dagens Nyheter – 1 maj 1867, sida 3

bi norra ändan af nämnde fjord, hvarigenom Carlstads-linien så förlängts, att den sannolikt ej blir kortare än den norra och träffar dessutom kuperad mark, så att den äfven hvad de mycket omtalade krökningarne och sluttningarne beträffar ej torde lemna mycket företräde framför den norra. Detta visar lösligheten, för att ej säga något mer, i de skedda undersökningarne. Hvad undersökningen angående de sannolika trafiksförbållandena på de begge respektiva linierna angår, så har lika litet någon grundlig och opartisk sådan skett, under det begge partierna, låtom oss tillstå det, mer eller mindre ensidigt och öfverdrifvet framställt dem till sin fördel. För hvarje oförvilladt omdöme måste det likväl redan på förhand vara klart, att en bana, som stryker utmed sidan af bergslagen, förbinder denna å ena sidan med koldistrikten i vester och med Nerikes och Wermlands sädesbygder i öster. och söderut och skär de stora Wermländska vattensystemerna, måste gifva vida mer utsigt att bära sig, äfven om den skulle kosta mer, än en som går utmed kanten af sjön Wenern och sålunda ej kan få trafik från mer än ena sidan, och äfven denna ringa, då godset, sedan det kommit ned till sjön, åtminstone under seglationstiden heldre begagnar sjön än jernvägen. Man talar om det dillac Norumspartiet. Detta parti utgöres dock af hela östra och norra delen af Wermland med nära nog !;:del af hela rikets jernproduktion. Man talar om intriger m. m. Men i detta fall torde intetdera partiet blifva det andra något skyldigt. Det är ju nu blott fråga om en undersökning, som på intet sätt kommer att fördröja arbetets fortgång. Redan den omständigheten, att Carlstads-liniens anhängare med händer och fötter söka undkomma en sådan, borde visa, att de anse sin sak sjuk; ty en god sak kan ju ej annat än vinna på en opartisk undersökning. Men skulle man säga: vi fråga hvarken efter Carlstad eller Wermlands industri-distrikter. För 088 är hufvudsaken att få den kortaste och billigaste vägen till brödrariket. Nåväl! då lämpar sig för detta ändamål hvarken Carlstadseller Norumslinien, utan en linia, som går ungefär midt emellan dessa rakt från trakten af Wee förbi södra ändan af sjön Fryken och så till Arvika: Denna sträckning skulle blifva omkring en mil kortare än någon af de nu omtvistade och man skulle undvika såväl Nilsby-tunneln som öfvergången öfver sjön Fryken och slippa gå öfver Clarelfven mer än en gång, då hon vid Carlstad måste öfvergås på tre ställen. Att en sådan linia skulle komma att kosta högst betydligt mindre än någon af de nu ifrågavarande är klart, och äfven denna linia torde sålunda vara värd en undersökning. Den komme väl att närma sig bergslagen något mindre än den föreslagna Norums-linien, men vore dock fördelaktigare än Carlstads-linien. Hvad slutligen angår det påståendet, att arbetena på Carlstads-linien redan äro började, så är detta osannfärdigt, så vida man ej vill så kalla de ofvannämnde nya utstakningarne för att komma förbi de nästan bottenlösa sumptrakter, öfver hvilka väen befinnes vara utstakad. Officielt intyg från Jernvägsstyrelsen att inga andra arbeten blifvit började har i andra kammaren blifvit förebragt, och påståendet att arbetet är börjadt är således temligen oförsynt. Då sålunda en ny undersökning synes i flera hänseenden vara önskvärd såväl i statens som Wermlands intresse, och någon tidsutdrägt för banans fullbordande ej deraf föranledes, då man under tiden har full sysselsättning med att bygga på den oomtvistade delen, så torde man få hoppas att riksdagens beslut måtte komma att ske i öfverensstämmelse härmed. . För att kasta ett förhatligt sken af idel egennytta öfver dem, som uu yrka på undersökning kallar man deras åsigt Östanå-, Mölnbacka-, Lesjöforsintresset, emedan egarne till dessa bruk. äro representanter vid riksdagen. Hvarför icke af samma skäl tala om Storfors-, Carlstadsoch Svanebolmsintresset, derifrån likaledes representanter finnas. Begge benämningarne äro origtiga, tjenande blott att missleda allmänna meningen. Saken är den, att då Wermlands läns landstings medlemmar i frågan, allt efter boningsorter, dela sig i tvenne partier, så har hvardera partiet valt till representanter dem de ansett bäst kunna försvara dess mening. HEgarne till ofvannämnde bruk representera således icke blott sig sjelfva utan hela den del af länets innevånare, af hvilken de blifvit valde, såsom bekant är, just med främsta afseendet på frågan om jernvägs sträckningen.