Dagens Nyheter – 1 maj 1867, sida 3

dn I ESS När den upprörda flickan hunnit om hörnet; såg hon de båda karlarne i fullt språng störta fram genom svalgången, och på sjelfva broräcket stod hennes skyddsling, den bleka gossen. Men ögonblicket derefter var gossen åter försvunnen; och grofva eder från de på sitt byte bedragna knektarne öfvertygade henne, att ännu var ej allt hopp ute: Ropande till folket nere på gården att skynda efter flyktingen ilade karlarne tillbaka genom svalen. Men flickan skyndade fram till svalens ända, der nyss den arma flyktingen stått: Mellan det ställe, der hon nu befann sig, och muren var ett afstånd af ungefär halfannan famn; Men muren, som sluttade utför, var här klädd med torf; såsom den öfverhufvud var rundtomkring, der icke inskärningar voro för skottgluggarna. Dock sänkte sig marken här mellan muren och byggnaden så betydligt; att djupet mellan denna gafvel och muren var en gång till så stort, som vid byggnadens andra gafvel. Huset hvilade derför här på en hög gråstensmur, då deremot andra hälften hvilade på sjelfva klippan. För att underlätta gången utefter muren var här en trappa murad, Gossen hade vågat ett språng öfver denna afgrund, och de väninde omständigheterna voro, på samma gång; som de fordrade mera än vanligt både mod och djerfhet att öfvervinna, äfven gynnande för fortsättningen af flykten i följd af svårigheten att här komma upp på muren, hvars torfbeklädda sluttning hvilade på en lodrätt gråstensmur; liksom huset midt emot. Blek af förskräckelse blickade flickan öfver broräcket och afgrunden. På sluttningen af muren låg den arme ynglingen framstupa i en