Dagens Nyheter – 27 april 1867, sida 2

Vådan att beträda en dylik väg synes vara så tor, att hvarje vän af en stark och fosterländsk egering måste känna sig nedslagen redan deraf, tt ett vacklande åt sådant håll kunnat visa sig 108 riksdagen. Hvad tillit skulle nationen kunna gna åt ett af båda statsmakterna fattadt beslut, i vändelse hvad den ena riksdagen i en sak, sådan som den ifrågavarande, beslutat, skulle af en efteröljande riksdag återkallas och upphäfvas? Väl nar någon gång tillförene ändring skett i fattadt beslut omistambanas riktning, men anslag har då 2j tillika varit beviljadt och än mindre arbete å jernvägen påbörjadt. Inom provinsen Wermland-hbafva, sedan nordvestra stambanans sträckning: blifvit af båda statsmakterna i grundlagsenlig ordning bestämd, flere industriella företag blifvit förberedda i beräkning. på de fördelar, som varit att påräkna genom en direkt jernvägsförbindelse; och hvad serskildt beträffar staden Carlstad, så har denna kommun, hvars aldra festa byggnader genom den olyckliga branden år 1865 jemnades med markeny så att omkring 4,500 menniskor blefvo husvilla, genom enig samverkan och med förlitande på jernbanans fullbordande i det af konung och ständer beslutade läge, dels. redam verkställt och dels för den närmaste framtiden ätägit sig så stora uppoffringar både för kommunens: och det allmännas båtnad, att det vore i hög grad sorgligt om de skulle befinnag hafva skett förgäff ves och att det faktum, eller konungens och ständernas beslut, hvartill man tryggat sig och blifvit vand att blicka upp med vördnad och förtroende, denna gång varit blott ett bländverk, egnadt att framlocka en högst kännbar tillökning i det svåra betryck, som detta samhälle genom. en högre makts gkickelse kort förut haft att uthärda: Utom det, att på ofvannämnde bevekelsegrund; enskilde personer, sedan 1865 års brand, delg i sjelfva staden och dels å derintill närmast belägne mark uppfört omkring 160 nya till en del gänska dyrbara boningshus, kar kommunen i och för den nya tomtoch gaturegleringen, i enlighet med af kongl. maj:t i nåder fastställd plan, underkastat sig en kostnad af 380,000 rdr, deraf en del redan är utbetald och;en annan del-återstår att gälda, samt derjemte för att kunna lemna en rymlig och välbelägen tomt för nytt läroverkshus åtagit sig en kontant utgift af 30,000 rdr oberäknadt värdet afden utan ersättning upplåtna tomten. Den: söder om staden intill dess gamla plan angränsande jord, öfver hvilken statens jernväg med tillhörande bangård och upplageplatser blifvit definitivt utstakad, har staden från enskilde egare måst inköpa, för att, enligt åtagande, till stätsverket kostnadsfritt upplåtas och en mindre del af detta jordområde har redan för jernvägens behof tagits i besittning. Härigenom har kommunen i stället att utvidga: staden åt sistnämnde håll, hvilket. eljest beqvämligast kunnat ske, blifvit nödsakad att för sagde ändamål expropriera mark, belägen på norra sidan: af Clara elf, hvarest flerfaldige byggnäder redan förut varit uppförda. Huru skola väl dessa omkostnader och de betydliga förluster, hvilka ovilkorligen skola uppstå, i händelse jernbanans sträckning blefve förändrad, kommunen och enskilde personer ersättas? De vidtagne åtgärderne häfva varit till hufvudsaklig del nödvändiga för att bereda verkställighet af kongl. maj:ts och rikets ständers beslut. Derförutan hade de dels alls icke och dels ej tilljemförlig vidd och kostnad egt rum. Här må ej tilläm och de besvikna kommunerna affärdas ned den kända satsen att: den får skylla sig sjelf; som sig ej bättre föresera. Månne ddet allmänna rättsmedvetandet skulle känna sig mera tillfredsställdt deraf, att kommuner och enskilde på sådant sätt af riksdagen behandlas, än om en af partisinnet ifrågaställd ekonomisk undersökning at Norumslinien skulle uteblifva? och kan det anses välbetänkt samt öfverensstärmande med den åf riksdagen proklamerade sparsamhet, att i afbidan på hvad blifvande riksdagar kunna slutligen bestämma, nedlägga 2,000,000 rdr i arbete på en ban-del som icke kan lemna ringaste afkomst förr, än hela bansträckningen emellan Arvika och Christinehamn efter flera års förlopp blifvit fullbordad? vartill skulle väl en från visst håll Sad ny trafikundersökning rörande Norumg-—Nilsbylinien gagna? Dess kämpar ifrån början några få bruksegare i östra Wermland, öfver, hvilkas egendomar denna linia framgår, hafva ju redan vid förra riksdagen ansett derag då framlagda bevisning om en förmendt oerhörd trafikinkomst å denna ban-del vara så fulländad och oemotsäglig, att den ej skulle kunna dragas i tvifvelsmål, utan att rikets ständer låtit sig deraf hvarken öfvertygas eller missledas? Icke må man tro, att en komit förmår att utfinna några fördelar, som kunna öfverträffå Norumsbanans egia Mmålsmäns vid berörde riksdag framhållna, af dem sjelfve uppgjorda lysande kalkyler för ådagaläggande af denna banas för staten och provinsen Wermland vinstgifvande egenskap och ändå hafva dessa kalkyler, fastän i hög gräd öfverdrifna, af jernvägstrafikstyrelsen tagits till grund för dess till kongl. mai:t afgifna underdåniga utlåtande rörande den jernoch trävarutransport, som förmenats vara att å omförmälda: bansträckning upphemta. Den af enskilde personer i deras underordnade intressen föreslagna Norumslinien har redan förut varit undersökt i och för bedömande: af dess anläggningskostnad och den utgift statsverket härför fått vidkännas lärer hafva uppgått till omkring 50 å 60,000 rdr rmt. Tunna m lnnån frir an hrmeva kilde, ma