Dagens Nyheter – 26 april 1867, sida 2

städaren), med rädd ton: eskall jag gå med den :; der karlen ändå? Svaret blef att rådhusrätten ej kunde taga någon befattning med denna sak, utan finge A—r vända sig till polisen för att derstädes anhålla om att få komma pH fri fot.. Den oskyldiga qvinnan fick således, lik en förtappad varelse, återvända till änrättningens, åtföljd af sin fångvaktmästares. Två domstolar, nästan vägg om vägg med hvarandra, kunna naturligtvis afgöra en för dem så likgiltig sak genom ett bug eller ett protokollsutdrag på ett par. rader. Ordning, och långsamhet, och många omsvep skall det vara! En mensklighetens välgörare, eller otaok är verldens lön. I går afslutades ransakningemålet angående extra ordinarie vågskrifvaren Johan Gabriel Hök, anklagad för att hafva, under falska uppgifter om en fattig timmermansenka Erikssons nödställda belägenhet, tillnarrat sig penningar och att hafva bebållit dessa tör sig sjelf. Hök har invändt att han på ofvannämnde sätt fått ihop 35 rdr. och visserligen ej gifvit enkan Eriksson ett öre deraf, men i stället köpt ved och skänkt åt fattiga gummor. Som, märkvärdigt nog, ingen enda af de fattiga gummorna, oaktadt efterspaning, kunnat upptäckas, så dömdes Hök att för svikligt förfarande böta 70 rår. Dyra titlar. En arbetskarlshustru Larsson, hvilken hedrat en repslagåregesäll Pettersson med titlar sådana som tjufstryk. och -—hund dömdes i går i rådhusrättens 4:de afdelning att för förolämpning böta 50 rdr samt ersätta Petterssons i målet hafda kostnader.