Dagens Nyheter – 24 april 1867, sida 3

ville nemligen förmäla, att samme man, som var enkling, någongång varit vållande till en älskarin nas förtidiga död, hvadan denna alltså nu i han: dödsstund funnit sig föranlåten att uppvakta ho. nom. Deu gålunda uppskrämda qvinnan började snart omtala att det spökade i huset och innar kort spred sig ryktet härom samt utbredde gig : hundradetals förstorade gestalter. Den svarte man. nen, berättades det, ty det var han och ingen an. pan, tillställde stort spektakel omkring StenhageBengtens sjukdomsläger, samt visade sig under. stundom som en svart hund, liggande på den sju. kes bröst, men var mestadels osynlig, men till ställde en ständig möbeldans med alla husets effekter, hvilka alltjemt kastades omkring, jemte det att bräder och trädbråte inslungades genom stängda dörrar, utom allt annat buller, som hördes i öch omkring samma hus. Detta rykte lockade snart ed mängd nyfikna och vidskepliga personer att besöka stället, hvilket dagligen under flera veckors tid bade tillopp af folk som på en marknadsplats. Ingen såg eller förnam något, men de afgående. som ej ville låtsa sig hafva lupit april. berättade, förunderliga saker åt de mötande och i hemmet, och på detta sätt fortgick det från dag till dag. En person berättade, att just som han satt på en gtol, så slungades en på bordet stående flaska bums i planeten på honom, en annan, att han flera gånger lyftades af stolen der han satt och föll till golfvet, utan att kunna förklara orsaken dertill, en tredje, att han sett alla stugans saker dansa och röra sig m. m. Allt detta spred sig hastigt omkring samt troddes och försäkrades af alla enfaldiga personer, och på dylika har man äfven i våra tider ett ganska stort förråd, nästan till öfverflöd. Slutligen tog någon mera förnuftig person i tag med såken och man kom snart till det resultat, att grannstugan8 gossar genom en barntrumma och annat buller skrämt den enfaldiga qvinnan gamt sålunda gifvit upphof till hela spökhistorien. En annan berättelse omtalas från norra delen af Göingetrakten. Någon elak person eller ovän hade sannolikt börjat utsprida, att en aktad och formögen landtman, för att blifva rik och välmående, ingått förbund med hr Pocker och att denne en vacker dag kommit med stor ståt i täckvagn med 4 hästar för att afhemta honom, men hade dock gifvit sig tid att öfvervara ett stort kalas, till hvilket äfven flera prester blifvit inbjudne. Då det nu kom till kritan, så lade presterna sig emellan och sökte med tal och läsning att förhindra företaget. Två af dem voro härtill inkapabla, ty satan lär ej vika för en bondkaplan sjunger Bellman, men den tredje, en läsareprest, lyckades att afvärja faran och få saken uppskjuten tills vidare. — När folket kan gätta tro till och kringsprida dylika enfaldiga historier, så synes folkupplysningen stå på klena fötter samt behöfde mån till både lärare och skolråd, som sökte att borttaga så sega saker som fördom, vidskepelse, öfvertro och villfarelser. (0. P.)