Dagens Nyheter – 24 april 1867, sida 3

Djefvulens jemmerliga grasserande i Skånes skogsbygd. Man skulle tro, att denna verldsbekanta potentat, hvilken presterna, enligt Brunii edliga försäkrån, hafva att tacka för all deras makt, skulle hafva abdikerat, om icke alldeles försvunnit, sedan filosofen Boström och andra tänkare på det klaräste bevisat, att han icke alls funnits eller finnes till och att tron på hans tillvaro och existens endast har sin grund i fordna tiders vidskepliga villfarelser, men det är icke så. Ty att han ännu lefver och existerar i folktron och i folkets bjerna bevisas af följande historiska tilldragelser. I trakten af Skärali, nära Däbäckshusen, ligger ett bus inom Riseberga socken, bebodt af tvenne hushåll, det ena bestående af en nyligen afliden äldre man, känd i orten under benämningen Stenhage-Bengten, samt en hos honom varande hushållerska eller inhyges qvinna, som vårdade honom. Då gubben låg på sin sotsäng, hörde nämnde qvinna mellanåt ett ovanligt buller en och annan qvällstund å loftet öfver stugan, som äfven vedträd och annat dylikt liksom af okänd hand till henne inkastades, hvarjemte hon under någon natt trodde sig hafva sett ett :svartklädt fruntimmer luta sig öfver sängen, der den nmjuke befann sig, Ryktet