Dagens Nyheter – 18 april 1867, sida 2

hur ensam hon måste känna sig; då mannen icke är hemma: Nu måste du lofva mig, Cis, att icke prata för mycket med henne, hör du det, svarade Charlie: Jag vill ändtligen vinna vadet med Jim och vi ha blott tjugofem minuter på ossa. Jag lofvade honom detta och vi gingo fram till köksdörren. Jag måste nu försöka att efter bästa förmåga beskrifva Staplefords Grange. Gårdsplanen var stor och fyrkantig, mycket större än vid vanliga utgårdar: Tvemne inkörsportar ledde till denna gård, den ena hvarigenom vi inkommit; ledde ut tillbyn, den andra, midtemot varande; förde ut till den väg, som ledde till städen D. Till venster inpå gården var en låg byggnad; sem förut hade begagnats till stall; men som nu gjorde tjenst såsom lada; och till höger, åt norr; låg arrenidatorns bostäd: Hufvudingången; som var midt på byggnaden; begagnades aldrig, och då vi komma till bakdörren, som ledde in till en liten utbyggnad på huset; funno Vi den stående på glänt: Detta förvånade mig, och det förekom mig också besynnerligt att icke Jip helsade oss välkomna på sitt vanliga sätt; oeh att man öfverhufvudtaget icke hörde ett ljud; om jag undantager några kalkoners kacklande. borta i uthusbyggnaden. Jag tror icke att jag kände någon bestämd fruktan; men då vi gingo vägen fram under de gamla almarne till den halföppna dörren erfor jag ett obehagligt intryck, hvilket, somjag tror; närmast härrörde sig från den fullkamliga tystnaden; och jag tror nästan att Jipg skall skulle hafva varit ett välkommet ljud.