Dagens Nyheter – 16 april 1867, sida 3

dörren till aHvita Hjortena för att gifva akt på mina och mina medhjelpares företag. Jag vände mig allt emellanåt om för att se om icke den starka spänningen skulle för dem sluta med ett eller annat apoplektiskt eller epileptiskt anfall, Då vårt arbete var slutadt och en messingsplåt med mitt namn skrufvades fast på dörren, då trodde jag verkligen, att det skulle blifva förmycket för en eller annan af de goda Noddington-boarne; men de öfverlefde emellertid äfven detta. Jag låg ett par nätter på Röda Lejonete till dess de förberedande arbetena för min bosättning voro afslutade: Huxham erbjöd sig att vaka hos mig den första natten jag skulle tillbringa i min nya bostad, försåvidt jag kände den ringaste fruktan. Jag tillbakavisade med hån misstankan om rädsla, men han upplyste mig då att motivet till hans framställning var nyfikenhet. Jag, för min del, tror emellertid att det var grogg, och slutligen mottog jag hans tillbud: Det kan icke nekas att cHvita Hjorten var ett dystert och otrefligt ställe, och jag hade nu hört så mycket talas derom; att till. och med Huxhams sällskap tycktes mig vara att föredraga framför fullkomlig ensamhet. Jag bestämde mig för att ieke gå och lägga mig förrän något öfver kl. 12, i hopp att spöket, om det verkligen skulle komma att uppenbara sig, måtte hinna att göra ifrån sig före den tiden och sedan lemna mig i fred den öfriga delen af natten. Jag köpte en butelj konjak på sRöda lejonete och jag sökte göra dervarande vederbörande begripligt att jag icke gjorde. detta..så mycket för att hålla modet uppe, som icke mera för att förebygga de far