Dagens Nyheter – 16 april 1867, sida 2

Utrikes-N yheter. Frågan om Luxemhurg. Annu i dag föreligga inga bestämda underrättelser, på grund af hvilka man skulle kunna sluta till den utveckling, som. händelserna kunna komma att taga, och troligt är, att. man ännu någon tid får nöja sig med att meddela rykten: Bland sådane är en uppgift i Kölnische Zeit:; att kejsar Napoleon personligen önskar krig, det anmärkningsvärdaste. En af de sednaste dagarne — så skrifves till nämnde tidning från Paris — mottogs utrikesministern mycket onådigt af kejsaren; då han vågade göra några an-märkningar, hvilka gingo ut på möjligheten af en fredlig öfverenskommelse. Sedermera gaf sig äfven i utrikesdepartementet tillkänna en krigisk stämning; som tydligen smakade något af en omvänd syndares, nit. På lördagen läto samtlige i Paris varande marskalkar, med undantag af den krigslystne Niel, anmäla sig hos kejsaren för att göra honom vissa föreställningar. Napoleon mottog äfven dem mycket kallt och menade; att han skulle -åhöra, hvad. de hade att andraga; ehuru han icke låtit kalla dem, . Marskalkarne utvecklade derpå den åsigt att man af tvenne skäl borde söka att undvika krig; för det första derför, att allmänna meningen i landet vore deremot; och för det andra derför, att man i militäriskt hänseende icke vore redo dertill. Man kunde i början endast förfoga öfver. 400,000 man tillräckligt. öfvade trupper, under det att man åtminstone behöfde 800,000: Kejsaren svarade på det första motivet, catt marskalkarne icke kände allmänna meningen i landet och på det andra; att han inom sex månader kunde förfoga, öfver 1,200,000 manca, hvarpå han tillade, att han uppfordrade marskalkarne att icke sysselsätta sig med, politiska, .utan endast med militära angelägenheter; han skulle hädanefter, såsom förut, veta att bevaka landets verkliga intresseno.