Dagens Nyheter – 16 april 1867, sida 2

på honom; hängande stendöd på en krok i taket i den stora salen i öfversta våningen: Det hade en gång hängt en stor ljuskrona på denna krok och i fordna tider, då Noddington varen blomstrande stad, gåfvos baler och lysande fester af alla slag i samma sal, der den stackars; utfattige värden slutade sina dagar. Nu voro dörrarne stängda och huset; det vill säga den mellersta delen deraf; sammanstörtad. Man sade att sjelfmördarens vålnad hemsökte trapporna; ringde på dörrklockorna; utstötte jemmerrop och släpade jernkedjor efter sig: Några hörde tydliga fotsteg och andra försäkrade med bäfvan att de under månljusa nätter hade sett någonting hänga i taket i den stora salen — någonting som icke hade den aflägsnaste likhet med en ljuskrona: Det gamla värdshuset tycktes kunna komma, att stå till min disposition; men..det gagnade till intet att tala om den saken; menade Huxham; Många herrar hade förut försökt. att bebo det, men utan framgång: Detn.var icke. derför att man ju icke kunde behöfva ännu en läkare i Noddington: Menniskorna voro icke så sällan sjuka der: De ledo af; hvad han skulle vilja kalla allmänt illamående; han hade sjelf mer än en gång varit bekajad med denna åkomma: Men hvad den saken beträffade att hyra Hvita Hjorten och försöka att be der; så — MHuxham ansåg det obehöfligt att afsluta meningen: utan föredrog i stället att tömma sin butelj. Jag var. emellertid icke hugad attrygga mitt en gång fattade beslut: Jag hade kommit till Noddington för att förvärfva mig mitt lifsuppehälle; och om jag icke kunde få någon annan bostad; ville jag flytta in i den Hvita Hjorten;