Dagens Nyheter – 15 april 1867, sida 2

Om dena nyhet, du har att meddela; är af myc: ket öfverraskands mnatur och har ett glaganfall till följd; är det naturligtvis mycket illa; men i sista hand blir det ju alltid en sak, söm rör åhöraren och icke dig. Det bästa, man i ett sådant fall kan göra är att skicka efter närmaste läkare: I nu förevarande fall, om det Röda leionet skulle få slag, så var ju jeg närmaste läkaren — jag sade lionom således rent ut att jag hade kommit till Noddington för att slå mig ner der såsom praktiserande läkare. Jag fixerade honom oaflåtligt; för att sc hvilket intryck denna underrättelse skulle göra på honom, och jag stack ofrivilligt min hand irockfickan för att känna efter om jag hade mitt bindtyg med mig. Hans öldränkta ögon riktades ett ögonblick på min persou med ett dåsigt uttryck, han vaggade sin kropp fram och tillbaka några minuter och afgaf derefter följande utlåtande (han talade såsom i en tom tunna): Gud välsigne er!; bvarefter han spottade på golfvet. Välsignelsen skulle haft mera värde för mig, om den uttalats i en mindre föraktlig ton. Finnes det redan en läkate i Noddington? frågade jag. Ja; doktor Blassap. Finnes det många hus att byra i Noddington? i j cIcke ett eadar, svarade han: . Jag blef något öfverraskad af denna oväntade upplysning: Om jag icke skulle vara i stånd att få ett hus att bo uti, tycktes ju min plan att slå mig ned i Noddington med ens hafva strandat: Det Röda lejonet vände sig bort; hanske kände han sig utmattad af den för honom ovan