Dagens Nyheter – 15 april 1867, sida 1

Ministerens sätt att vårda landets angelägenheter var i lördags förmiddag föremål för båda kamrarnes granskning. Konstitutionsutskottet; som granskat statsrådsprotokollerna, hade ej funnit anledning att framställa någon anmärkning mot konungens rådgifvare och det hade tillstyrkt riksdagen att bevilja dem obetingad decharge. Denna tillstyrkan förordades af många: af hrr Landgren, Rydin, Hugo Hamilton; Nils Larson, de la Gardie, Staaff, Dahm och Uhr; Disharmoniska ljud förspordes från grefve C. G. Mörner, baron Carl Raab, hrr Nordström och Schartau; och grefve Henning Hamilton var icke heller den som prisade ministeren: Grefve Arvid Posse klandrade förfarandet i gevärsfrågan; hr Öla Jönsson (från Malmöhus län) an: såg att regeringen bordt framlägga en plan fill försvarväsendets ombildning och utvecklade nödvändigheten och nyttan för ett konstitutionelt samhälle af eh värdig och sansäd opposition: Frih: Liljeneräntz, på sättma gång hän framställde sitt eget förhållande till regeringeh, skildrade; som vi tro alldeles korrekt, riksdagsmajoritetens ställning till regeringen såsom på det hela välvillig och förtroendefull, fastän enstaka anmärkningar kunna mot densamma göras. Diskussionerna voro ett fullkomligt uttryck af den osäkerhet, det famlande, som utgör karakteren af de nu församlade kamrarne, då ärelystnad, reservantgroll, protektionist-hämndlystnad, prelatism; lånehunger och klass-egennytta spela stora roller gentemot gråhet, konsiderationer, bourgeoisie-anda, jernvägsintressen, tacksamhetskänslor, band af gifna löften; fruktan för demokrati och mera sådant. Allt är mer eller mindre gråa dimmor, hvilka det behöfves friska vindar, strykande fram öfver hela landet, för att skingra: Och dessa vindar komma, Briserna börja redan låta känna sig från det land, som i trots af napoleonismen ännu är frihetens verkliga stamort på jorden.