Dagens Nyheter – 15 april 1867, sida 1

bakefter mitt namn: praktiserande läkare. Men denna titel i och för sig, utan thy åtföljande, vinstgifvande praktik, är föga inbringande. Jag kände mig mycket nedstämd. Låtom oss antaga, att detta härledde sig från den spänning, hvari jag hade befunnit mig före och under mina examina. Jag skulle bestämdt göra afskeds-punschen orätt genom det antagandet att den på något sätt hade inverkat på min sinnesstämning för tillfället; synnerligen som det goda folket i Middlesex äro mycket stolta öfver det sätt, hvarpå de förstå utt tillaga denna dryck. Emellertid vaknade jag, som jag nyss sade, med hufvudvärk; jag vände på mig och somnade in igen och drömde om en messingsplåt; hvarpå med stora bokstäfver stod mitt namn och derunder orden: praktiserande läkare. Jag vaknade ånyo till medvetande af att det hela var en drömbild. Till en sådan messingsplåt kunde jag icke blifva egare på mångh år: Jag egde ingen förmögenhet, så att jag kunde köpa mig en praktik; och jag hade icke medel till mitt uppehälle; om jag skulle vidtaga den utvägen att slå mig ner någorstädes för att söka skaffa mig praktik. Derför fanns för mig ingen annan utväg än att söka anställning såsom medhjelpare hos någon läkare med stor praktik, och detta var just ingen lockande utsigt och till på köpet tillintetgjorde den allt hopp om en messingsplåt med mitt eget namn på. Ju mera jag grubblade derpå; desto klarare kom jag till insigt af, att en messingsplåt fred ens eget narän på var höjden af all jordisk lycka. Emellertid är icke allt guld soin glimmar; och jäg har sedermera kommit till den erfarenhet; att