Dagens Nyheter – 10 april 1867, sida 2

Attönde skarpskyttekompaWiets sängare — utmärkte sångare, såom publiken många gånger erfarit — gifva om öndag i Berns salong. en mating, hvarvid de biträjag af Svenska Nationalsångarne, då man får höra ett antal de vackraste sånger. Peppers spöken, hvilka af hr Liebholz nu på ett ganska utmärkt sätt framställas i Berns salong, äro ett af den nyare tidens vackraste och mest öfverraskande optiska experimenter, och förtjena ensamt af denna anledning att tagas i skärskådande af något hvar. Salongen har ock de trenne afinar hr Liebholz uppträdt, varit ända till trängsel fylld, hvilket väl hufvudsakligen får tillskrifvas den dragningskraft, som andesynerna utöfvat på den för dylika saker alltid känsliga publiken. Kristina Nilsson, vår populära landsmaninna, uppträdde en afton i förra veckan på en konsert hos markisinnan dAoust i Paris. Denna musiktillställning prisas af parisertidningarne såsom en af de yppersta under säsongen. Kristina Nilsson sjöng i följande nummer af aftonens program: Duett ur Don Juan af m:lle N. och hr Barre; Qvartett ur Rigoletto af m:lle N., markisinnan dAoust, hr Galvani och Barre, Per valli per boschi af Blangini, sjöngos af m:lle N. och markisinnan dAoust; Ce qu est VAmoura ur eRosa e Narcissec af J. dAoust; La Sirene af Zenta och Åh! di pit non crederai af A. Peruzzi. Tidningen La Libert omnämner m:lle Nilsson med anledning af denna konsert i följande smickrande ordalag: M:lle Nilsson sjöng så att hon hänryckte sitt auditorium och hon har i Saint-Germains salonger framkallat en entusiasm, som ingalunda är mindre, än den hon uppväckt på de förnämsta teatrarne. Hennes röst har en ojemförlig friskhet, böjlighet och mjukhet. Hennes figur är en förkvoppsligad lyrik, Vi kunna icke fatta, huru det intelligenta och artistiska Paris har kunnat tillåta att denna stjerna går att lysai det dimmiga Albions ännu dimmigare hufvudståd. biträda på en annan konsert hos sjöministern. En cafdchartani-särgerska. Om en äfven för en del af Stockholms publik bekant sångerska skrifves från Paris till danska veckobladet Figaro följande: En köpenhamnsk celebritet, nemligen inom en viss krets, den kosmopolitiska sångerskan miss Byrkel (i Stockholm Burkel), som senast haft ett caf6, först på St. Annieplads och sedan på Östergade i Köpenhamn, har anländt hit och fått engagement på den stora Cafd concert VAlcazar mot 500 francs i månaden. Från samma tribun, der fordom den namnkunniga, nu för sia helsas skull på resor stadda Tberesa utsände sitt ohyggliga skrän och der nu Suzane Lagier föredrager sina äkta parisiska visor, skall miss Byrkel nu försöka, hvad intryck hennes dansk-tysksvensk-engelska sånger skola göra. Bref från förre amerikanska sändebudet Campbell angående Sverge. Denne diplomat har, vid det han lemiade Sverge, från Ystad skrifvit följande vänliga bref till en bärvarande väa: — — — — Östersjön ligger framför mig och om några timmar skall Sverge — detta land, som blifvit mig så kärt, att jag skulle vilja kalla det mitt andra fädernesland, — försvinna för min blick, mår hända för alltid. Men jag kan icke lemna detta land utan att för er uttrycka all den högaktning, jag hyser för dess invånare, min uppriktiga erkänsla för den gästfrihet och välvilja, som mig och min familj der blifvit visad, och de Önskningar, jag ur djupet af mitt bjerta gör för det lands framtida lycka, hvars historia och institutioner jag med så lifligt intresse studerat. Jag är fullt förvissad derom, att framtiden för Sverge skall blifva lyckosam, då jag betraktar först och främst de ypperliga, naturliga gränser, som omgifva det, freda det för kontinentens strider och agitationer samt lemna ett fritt fält för utvecklingen af dess statsmäns liberala vuer och vidare dess söners allt uppoffrande fosterlandskärlek. Ni förstår lätt hvad jag menar, då jag hänsyftar på de ädla känslor, som innefattas i hb. m: konungens adress till den nuvarande riksdagen : fråga om att förskaffa alla, äfven de lägsta, klasse tillfälle till en praktisk uppfostran, äfvensom di jag påminner er om den försakelse, som eder gamle: 26-08 i adel nyligen ådagalade, då den på fåderneslandet; t I altare offrade ett privilegium, som på en gång va h I dess sista och käraste. Det var ett ädelt exempel a ) hvilket historien skall bevara som ett af sina bä sta minnen från alla tider och alla länder på e oegennyttig och patriotisk uppoffring. De män, son visat sig mäktiga af en så högsinnad handling, skol alltid vara redo att befrämja sitt älskadv fädernes Förliden söndag skulle mamsell Nilsson åter