Dagens Nyheter – 10 april 1867, sida 2

EON NA BAKAR AA LIXXI. — Käre far, sade Lucy Freestone, i det hon öppnade kontorsdörren och stack in hufvudet, mamma har bedt mig fråga om ni icke kommer och dricker thå snart. Å Herr Freostone såg upp från sitt arbete och kastade en blick af tillfredsställelse på sin älskliga dotter, hvilken under det år som förflutit, sedan vi sista gången läto henne framträda inför våra läsare, blifvit ännu täckare och behagligare än hon då var: Han gaf henne ett tecken att träda in och stänga dörren efter sig. — Vi ha just nu afslutat sista årets räkenskaper, må du tro, Lu, yttrade han: Jag var säker om att resultatet skulle bli godt; men det har vida öfverträffat mina djerfvaste förhoppningar: Du är nu tillräckligt gåmmal för att ha åtminstone litet förstånd om affärer, se bara på de här ziffrorna! — Menar ni att hela denna summa år årets vinst? frågade Lucy, synbarligen högst förvånad; —Ja visst; detta är nettobehållningen, min flicka, utropade byggmästaren i det han lade ifrån sig boken och gnuggade sina händer i förtjusning. Och när vi tänka på att vi ha Thornway att tacka för allt detta! . — Det är verkligen märkvärdigt, yttrade Lucy; men så är också herr Thornway en i alla afseenden utmärkt person: — Ahl Dina ögon ha blifvit öppnade? Du inser att han icke är någon vanlig ung man, eller huru? sade herr Freestone leende. — Jag skulle icke vara mycket skarpsynt om jag, som haft så många tillfällen att gifva