Dagens Nyheter – 9 april 1867, sida 2

F Herr O: Larssons utaf utskottet afstyrkta notion om att endast den som sjelf tillverkar bränvin måtte ega rätt att i parti försälja sådant; med mindre den kommun, inom hvilken försäljningen skall ske, derom hörd, bifall dertill lemnate eller att, i händelse detta förslag icke skulle godkännas af riksdagen; lägsta tillåtna partihandelsbeloppet måtte bestämmas till 30 i stället för 15 kannor blef af kammaren afslagen;s Herr O. Larsson förordade sina förelag; men herr Bovin talade emot dem. Utskottet har föreslagit att minsta försäljningsbeloppet vid minuthandel med bränvin skall bestämmas till 4:dels kanna. Under diskussionen härom talade herrar frih: Sch ing Medin, Aug. Andersson, Kinmanson, Sven Nilsson, Grafström; Carl Ifvarsson; Åke Andersson; And. Persson och Wigardt för nedsättningen; mot hvilken åter herrar Bönblad, Hedlund och von Troil på det bestämdaste opponerade sig; De förstnämnda talarne trodde icke att superiet skulle tilltaga om man tillät försäljuing af mindre qvantiteter; tvärtom voro flera af dem öfvertygade om att ett alldeles motsatt resultat skulle visa sig, Man resonnerade om huruvida hem-superiet är att föredraga framför kroglifyet. Frih. Schulzenheim fästade uppmärksamhet på det nyttiga inflytande hustrun kan utöfva på sin man, om han hemma förtär sitt bränvin i stället för att göra det på krogen: På den gednare sammanträffar han med bekanta, som fresta honom till öfverdrifter; under det att det måste antagas ligga i hustruns intresse att, så vidt hon kan, hindra allt omåttligt bruk af den förstörande drycken. Herr Hedlund tyckte deremot för sin del att det är mycket bättre att mannen tar sig sin sup utomhus; det kan annars hända att äfven hustrun får smak för bränvinet, och först när detta inträffar kan familjens ruin anses vara gifven: Hvad utskottet tillstyrkt blef emellertid af kawimaren gilladt. Utskottet har vidare hemställt att, då i stad fråga uppstår om öfverlåtande åt bolag af all minuthandel med eller all utskänkning af bränr vin, magistraten må genom offentlig kungörelse infordra skriftliga anbud; granska dessa och, sedan stadsfullmäktige eller allmän rådstufva deröfver blifvit börda, insända samtliga anbuden till K. M:ts befallningshafvaånde, som eger antaga eller förkasta dem; Om lämpligheten af detta förslag yttrades olika meningar, och det antogs först efter tvänne voteringar, af hvilka den sednare eller sjelfva hufvudvoteringen utföll med 86 röster mot 73: Herr O. Larssons motion om upphäfvande af ett stadgande i 12 Bränvinsförsäljningsförordningen, angående utskänkningsrättighet för gästgifverier å landet, som vid den tid då k. kungörelsen den 18 januari 1855 blef till efterlefnad gällande; utöfvade och fortfarande utöfvar sådan rättighet — blef af kammaren lemnad utan afseende; Al!ven härom anställdes på yrkande af herr Larsson votering, sova ntföll med 94 röster mot 51: Trenne motioner rörande anyändandet af bränvinsmedlen blefvo; i öfverensstämmelse med utskottets hemställan, och utan diskussion äf kammaren ogillade, Sedan kammaren afslagit några ytterligare motioner angående mindre väsendtliga ändringar i gällande förordning om bränvinsförsäljning; upplöstes sammanträdet. ÖPPEN ELLER SLUTEN RÖSTNING. Konstitutionsutskottet har afstyrkt hr A. Dicksons motion om införande af öppen omröstning hos kamrarne och utskotten. Uiskottet anser, att en sjelfständig och från obehörig inverkan utifrån fri utöfning af riksdagsmannakallet bättre befordras genom omröstning med slutna sedlar. FREMMANDE TROSBEKÄNNARES RÄTTIGHETER. Konstitutionsutskottet har i anledning af hrr Nissers, Beckmans, Ridderstads och Ribbings motioner, angående ökad rätt för fremmande trosbekännare att kunna utnämnas till statens embeten och tjenster, tillstyrkt sådan rätts meddelande genom att gifva åt 28 regeringsformen följande förändrade lydelse: Konungen eger — — — derag börd.: Till pregterligt embete eller till annan tjenst, hvarmed är förenadt åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska lä