teten — nen Sammanträdena i lördags f. m. BANKOVINSTENS ANVÄNDANDE. Första kammaren vidblef sitt beslu att 1865 års bankovinst skall öfverlemnas till statsverket — och beslöt att detta skall ske inom utgången af 1867: Vidare beslöt karamaren att, enligt frih: Stjernblads förslag, 1,500,000 rdr af 1866 års bankovinst jemväl skola öfrerlemnas till statsverket, detta under år 1868. ANSLAG TILL ALLMÄNNA ARBETEN. Audra kammaren biföll hvad statsutskottet hemställt och tillstyrkt i afseende på vilkor för bekommande af statsbidrag till väganläggningar m. m. dylikt. ATELIERBYGGNADEN VID CARL XUES TORG Det uppstod i andra kammaren en ganska liflig debatt öfver statsutskottets utlåtande n:r 57, deri utskottet afstyrkt bifall till väckta motioner om återinlösen för statens räkning af den plats i nordvestra hörnet af Carl XHI:s torg, som k. M:t öfverlåtit till ett bolag för uppförande af en atelierbyggnad. Hr Grafström, som väckt motion i ämnet, sökte visa ohållbarheten af utskottets motiveroch yrkade afslag å utskottets förslag. Hr Jöns P ; anförde 77 R. F. för att visa att det regeringsbeslut, hvarigenom denna staten tillhöriga plats afbändts staten utan riksdagens hörande vore grundlagsvidrigt. Han hade ock till-konstitutionsutskottet inlemnat anmärkning mot vederbörande statsrådsledamot och beklagade svenska folket, om ett Bådant beslut skulle af denna kammare lemnas utan anmärkning. Han tog sig derföre friheten föreslå att denna kammare skulle besluta en skrifvelse till K. M:t med uttalande af sitt ogillande af detta beslut. Hr Hörrfeldt gillade det resultat, hvartill utskottet kommit, men ej de motiver hvarpå utskottet grundat sitt förslag. Hr Hlerta ansåg, att då det är så ondt om lämpliga platser för statens byggnader, vore det ock skäl att för framtiden. res servera ifrågavarande plats, äfven om det icke kunde ske uten uppoffringar. Hr de Mar6 yrkade återremiss i syfte att justitieombudsmannen skulle förständigas instämma till vederbörlig domstol, som talaren ansåg vara Stockholms rådbusrätt, den konungens rådgifvare, som kontrasignerat det regeringsbeslut, hvarigenom, pu ifrågavarande plats afhändts staten. Hr Lemohen ansåg att frågan, om regeringen riktigt förfarit i denna sak, icke nu borde blifva föremål för öfverläggning, utan borde den frågan uppskjutas till konstitutionsutskottet inkommit med sitt dechargebetänkande. Beträffande hufvudsaken gillade. talaren statsutskottets förslag och tillstyrkte bifall dertill. Hr Ridderstad anit att diskussionen öfverskridit gränsen för hvad tillbörligt vore, Nu vore nemligen fråga om ett statsutskottets betänkande och icke om granskning af statsrådets protokoller. För öfrigt ansåg talaren, att emot Stockholms stads sätt att bandhafva en så utmärkt plats som Carl XIII:s torg medskäl svåra anmärkningar kunde göras, och som den nu föreslagna byggnaden vore ett steg att få denna lats på behörigt sätt planerad, tillstyrkte han biall till utskottets förslag. Hr Doe Marb förklarade nu, att han, förra gången han hade ordet, uttryckt sig något ofullstänrdigt. Hans mening vore, att just..ombudsmannen skulle förständigas till rådhusrätten instämma det bolag, som förvärfvat sig rätt till den ifrågavarande platsen, ock derefter i grundlagsenlig ordning anställa åtel mot vederbörande stätsråd. Tr Strålo upptog till bevarande de anmärkningar, som af en föregående tal. riktats emot Stockholms kommun. Det vore ej staden som rådde om Carl XII:s torg, utan k. m:t och kronan. Mer än en gäng hade från stadens sida förslag väckts om dess ordnande till promenadplats. Yrkade. återremiss, ehuru ej: af samma skäl som hr De Marö. Hr Berenias erkände frågans konstitutionella betydelse. Nekas kunde icke, att den ena statsmakten här gjort ett ingrepp i den andras rätt, men tal. trodde döck ej att denna sida af saken vore af så öfver. vägande betydelse, att man icke äfven borde taga andra omständigheter i betraktande, och fann sig för sin del oförhindrad att tillstyrka bifall till utskottets: förslag. : Or Reuterorena bad att få in. lägga kraftig protest mot befogenheten af hr De Marås förslag. Hr Blanohe yttrade sig i ett myc ket humoristiskt och spirituelt föredrag, hvilket vi dock äro i tillfälle att meddela i sin helhet, och hvilket skulle alltför mycket förlora på att ofull: ständigt återgifvas. Herr Einmansson tillstyrkte återremiss. Herr Staaf ansåg, att man här med skäl kunde klaga öfver att diskussionen här blifvil alltför vidlyftig, och talmannem. fann sig äfver föranlåten att erinra de talare, som ännu kunde komma att yttra sig, att man borde hålla sig til saken. Hr Hedtund. Ofta, då han från sina lit terata vänner finge höra skarpa anmärkningar öf ver någon regeringens eller underordnad myndig: hets atgärd, var hans första tanke: detta måtte vara en mycket klok åtgärd och merändels hade erfarenheten bekräftat dennahans åsigt, 5å var för hållandet med bland andra expositionsbyggnaden och till en del äfven Nybroviken, En föregående talare hade yttrat, att våra konstnärer väl ej voro större än de, som. finnas i Rom, och dessa få nöja sif med låga kyffen till atelierer; deremot bad tal att få fästa uppmärksamheten på, att vi ej lefva