Dagens Nyheter – 5 april 1867, sida 3

LXXVII. Föremålet för dessa välvilliga afsigter irrade undertidea omkring på gatorna, utan att kunna reda sina tankar. Slutligen insåg dem stackars bedragne unge mannen att han måste gå hem och öfverlägga med sig sjelf. Ju mer han grubblade; desto tydligare fann han att han under närvarande förhållanden måste vidtaga någon utomordentlig åtgärd. Hans ställning var visserligen i allmänhet dålig, men vexel-affäreo måste på hvad vilkor som helst arrangeras. I annat fall kunde han icke räddas. Måste han göra cession, skulle han på en gång mista sina talrika vänner och, hvad värre var, sin fästmö Lucy; samt kanhända blifva åtalad och bestraffad såsom slösare och förfalskare. Han måste förebygga vexelns presenterande för herr Freestone. Men huru skulle det gå till? Han var ju utan förmögenhet, stängd ifrån alla utvägar och förrådd af den; på hvars bistånd han så fast litat. Det gafs endast en möjlighet. Han hade ett lager af timmer — det enda af värde sor återstod honom — upplagdt på gården. Detta förråd var visserligen icke hans eget, ty det var ännu obetaldt. Under andra färbållanden skulle Gaylove — den rättvisan måste göras honom — hafva ryggat tillbaka vid tanken på att afyltra en annan mans egendom. Men heder; principer, allt försvann vid tanken på att vexeln skulle komma uti herr Freestones hand och blifva ett stumt vittne om hans delaktighet i ea lättsinnig handling. Detta lager måste innan vexelns förfallodag,