Dagens Nyheter – 5 april 1867, sida 2

Offenbach och Riddar Blåskägg bedömda i Tyskland. En Berlinertidning innehåller följande träffande karakteristik af den berömde kompositörer, af kritiken öfver honom och af hans sednaste stora arbete: Det finnes tvifvelsutan få produktiva talanger, öfver hvilka siråkritikens domslut och den opartiska publikens mening äro så skiljaktige, som öfver Jacque Offenbachs. Sedan första framträdandet af hans Orfeus i underjordena intill deuna dag har han, och ofta på det ilsknaste och giftigaste sätt, angripits och förföljts af den förra, och af den sednare mottagits med det varmaste bifall och helsats med det gladaste jubel. De surmulne berrar kritiei hafva fördömt hans produkter; den glada ungdomen åter har bviselat hans melodier och våra damer hafva sed bänryckning valsat; galopperat och polkettat efter hans sprittande melodier. Hvadan kommer då denna stora meningsskiljeaktighet? Den är att söka deri, att tidningskritiken är ett skrå, men publiken icke skråmessig och att hr Offenbach är, om möjligt, mindre skråmessig än publiken. Kritiken rynkar