Dagens Nyheter – 5 april 1867, sida 2

— Jag har boppats icke behöfva påminna er om ert löfte att hjelpa mig, men jag har nu ingen annan utväg: Ni bad mig, som ni torde erinra er, komma till er, om jag råkade i förlägenhet. — Gjorde jag; anmärkte Robert vårdslöst. Ja, jag tror jag gjorde det. Men vare sig så eller ej, så vet ni, min käre Edvard; att ni alltid kan räkna på mig: Min kassa står er öppen så långt den räcker. Men det var dumt att ni skulle komma just nu, då jag är lika illa, ännu värre deran än ni sjelf. Jag är nästan pank; skall ni veta. Aldrig har jag sett maken till otur Jag ämnar göra cession; gör sammaledes, det är mitt bästa råd. Ytterligt förvånad vid denna oförmodade vändning blef Gaylove svarslös. — Ni behöfver ej se så förskräckt ut, anmärkte Robert kallblodigt. Jag vet att enfaldigt folk finns, som hyser en viss missaktning för cessionanter; men det är galenskap: Jag vet personer som slagit vantarne i bordet minst ett halft dussin gånger, och som nu bära sina hufvuden lika högt som någon annan. Gör slag i saken, gosse. Beträffande den der vexeln, så vill jag, så godt först som sist, säga er någonting. I brådskan råkade jag insätta en högre siffra än vi för tillfället behöfde. Jag tyckte att det kunde göra detsamma huru mycket vi lånade — hvilket det också; som ni vet, skulle hafva gjort; om ej den fördömda oturen kommit emellan. Jag tror vexeln belöper sig på dubbla summan, — Hvad säger ni? utbrast Gaylove; — Hvad jag sagt, svarade Blackburn; blåsande askan af cigarren; och jag betviflar att