Dagens Nyheter – 5 april 1867, sida 1

ström, att han vore öfvertygad, att den talare som med tillhjelp af hr Huss auktoritet vill få kaffet ansedt som skadligt, säkert med väl behag tagit sin kopp både morgon och middag utan att det minskat hans välbefinnande, oci slutligen hr Siljeström, som trodde att veten skapsmännen stundom böra känna sig föga he drade af det sätt, hvarpå deras yttranden iblant användas som bevisning: Hr Ribbing talade äfven emot skuldsättning för annat än produktiva ändamål och bevill ningens höjande samt yrkade bifall till utskot tets betänkande: Hr Gripenstedt motsatte sig den föreslagna utvägen alt upptaga ett lån och förordade det tillstyrkande af regeringens proposition, som bevillningsutskottet afgifvit; sedan han utförligt yttrat sig om fördelarne och olägenheterna al de olika grunderna för beskattningen; dervic gifvande företrädet åt den indirekta, när den tillämpas med urskiljning och rättvisa. Statsrådet hrenheim ville ej å regeringen: vägnar yrka på beviljandet af tullförhöjningen eller fälla något förord för den ena eller andra beskattningsgrunden, utan öfverlemnade åt kammaren att bestämma sättet för betäckandet af den motsedda statsbristen, hvilken; den må blifva 900,000 eller 1,800,000 rdr, dock på något sätt mäste fyllas. Hr Björck upplyste att statsutskottets afeigt egentligen varit att få veta riksdagens tanke om sättet för anskaffande af de erforderliga medlen, antingen det skulle ske genom ökad beskattning eller genom utländskt eller inhemskt lån. Tatill dess detta blefve afgjordt vore bäst att uppskjuta med beslut om tullförhöjningen, hvarföre detta betänkande borde återremitteras: Hr Björck uppställde äfven en beräkning öfver riksgäldskontorets ställning; enligt hvilken detta kontor ej numera såsom förr skulle ega någon kapitalförmögenhet, utan tvertom ha flera hundratusen rdr mindre tillgångar än skulder. För återremiss talade äfven viee talmannen hr Mannerskants och C. 4. Larsson; Hr Key talade för afslag å betänkandet och yrkade på bibehållandet af nuvarande proportion mellan de direkta och indirekta skatterna; hvarigenom Sverige, jemfördt med andra länder, står närmast England. Ville dock att vi, liksom i England, åtoge 0ss skatt på lyxartiklar, ty denna drabbade endast de förmögnare: England har ännu fönsterskatt och skatt på lyxåkdon: Vi kunna öka tobaksafgiften; samt afgiften på spelkort och stämpelpapper: Hr Hedlund hade af hr Lindström blifvit öfvertygad att ingen statsbrist fanns: I annat fall skulle han heldre velat föreslå nedsättning än höjning af tullen å kaffe och socker; emedan det var ett faktum, att inkomsterna alltid minskats då tullen blifvit förhöjd, men att de deremot ökats i samma mån som tullsatserna blifvit nedsatta. Sedan derefter bifall yrkats af hrr Alströmer; Åstrand, Otterström och Rehnström, veen hrr Henrik Hansson; Jan Andersson, Rundbäck, Wigardt och Jonas Andersson talat för afslag, företogs votering, och afslogs betänkandet med 100 röster mot 68, som voro för bifall.