Dagens Nyheter – 5 april 1867, sida 1

Vid innevarande riksdag antog tal: att ej mer än 2 millioner skulle komma att anslås till jernvägsbyggnader (till nordvestra stambauan), hvilka tillsammans med föregående 11 millioner göra 13 millioner. Då nu dessa anslag till jernvägarna af förra riksdagens statsutskott blifvit i motsats till hvad förr brukats, sammanblandade med statens öfriga behof, så hade deraf den mycket omordade statsbristen uppkommit. I statsutskottets ofvannämndoe memorial upptoges dock icke bristen — hr Lindström ansåg riktigast att kalla summan sväfvande skuld — till mer än 12 millioner, hvaraf visade sig attriksgäldskontoret i sjelfva verket kommer att hafva ett öfverskott af 1 million rdr. Då rikets ständer en gång beslutat, att anslagen till.jernvägarne skulle genom lån upptagas, men detta icke, hvad de ofvanstående 11 millionerna beträffar, blifvit gjordt, så ansåg hr L. att man nu vore berättigad upptaga ett lån på den summan för att dermed fylla den brist, som för jernvägsbyggnadernas bestridande uppstått: Hvad angick det sätt att få ökade inkomster, som regeringen föreslagit och utskottet tillstyrkt, eller att belägga kaffe, socker etc. med ökad tull, så var talaren öfvertygad derom; att resultatet i detta fall icke skulle svara mot förhoppningarna, utan ökad tull vålla minskad import och således äfven minskad inkomst, hvarföre han yrkade afslag å betänkandet. Her C. F. Carlson, Erik Ersson och Carl Ifvarsson yrkade äfven afslag, den sednare med det tillägg, att den föreslagna beskattningen skulle orättvist falla tyngst på den fattigare delen af landets befolkning, arbetsklassen, och dessutom öka lurendrejeriet. Hr Hierta afstyrkte bifall till motionen och hade helst sett; att denna fråga ej förekommit till behandling, förrän statsbehofven blifvit fullständigt utredda, så att man kunnat se, om någon verklig brist fanns som borde fyllas. Han gillade ej heller den föreslagna tullförhöjningen å kaffe, utan; om någon förhöjning i tullen å kaffe och socker skulle ifrågakomma, borde den främst drabba socker, hvarigenom den med förhöjningen afsedda beskattningen skulle falla rättvisare på de skattdragande, ty de förmögnare klasserna förbruka en jemförelsevis större procent socker än de fattigare. Grefve A. Posse ansåg att; sedan medel till fyllande af riksgäldskontorets behof för jernvägsbyggnader blifvit genom lån anskaffade, statsbristen vore så obetydlig; att den ej påfordrade någon särskild skatt: Han gillade ej heller det föreslagna sättet att uttaga denna skatt, ty folket bör veta hvad det betalar till staten. Genom att indirekt beskatta det på dess nödvändighetsvaror får det ej veta detta. Direkt beskattning är alltid att föredraga; det vore både mera rättvist och mera klokt att; ifall af behof; bestämma sig för en sådan; Skulle man nu sätta upp tullen, kunde man vara säker att ej så snart få den nedsatt igen. Hr v: Troil hade med ledsnad hört att man föreslagit att fortgå på en väg, som är lika förderflig för staten som för den enskilde; nemligen att betäcka en brist för tillfälliga behof genom lån: Hvad socker beträffade ville talaren bifalla propositionen, men ville först under diskussionen bestämma sitt omdöme ang. kaffe. Tal. hade med ledning af kaffeimporten uppgjort en beräkning öfver kaffeförbrukningen inom landet; hvaraf visade sig, att 4 skålp: kaffe förbrukas om året af hvarje person; som således till den föreslagna förhöjningen skulle bidraga med 8 öre om året; Vi ha förut borttagit tull på alla näringsämnen för de fattigare klasserna, och det kunde nu vara på tid att gå varligt fram: Till jernvägsbyggnaderna eller andra produktiva ändamål må gerna lån upptagas; det hade tal; ej motsatt sig, men att göra det för ett tillfälligt behof; sådant som det förevarande, ansåg han för principens skuld mycket vådligt. Ar en ökad beskattning nödvändig må den då uttagas genom de föreslagna tullförböjningarna — och äfven genom bränvinsskattens ökande; — det skulle väcka mindre missnöje än att utskrifva direkt skatt. I samma syfte talade hrr Å. Å. Andersson; Rönblad, P: Nilsson i Kulhult och Lithner, hvilken sistnämnde yttrade: att ville man i hela landet väcka missnöje mot representationen och det nya statsskicket, så vore bästa medlet att öka bevillningen: Det uppgifna behofvet kunde lämpligast fyllas genom den föreslagna tullförhöjningen; derigenom vunnes äfven ett annat godt ändamål, nemligen att minska förbrukningen af kaffe, och derför borde representationen arbeta. Generaldirektör Huss omdöme om kaffets förderflighet anfördes till stöd för detta yttrande. Den som lefvat ibland och med folket visste, att dess sjuklighet, dess armod och brödlöshet datera sig från den tiden då ikaffepannan nedlägges den största delen at arbetarefarniljernas inkomster: Mot yttrandet om kaffets skadlighet invände hr Medin, att han ej känt någon olägenhet af att dricka kaffe, trodde ej heller, trots omdömet af hr Huss, att någon annan skulle göra det; Tag dubb hl 8 oo fääåällAkA he Pas arp