Dagens Nyheter – 2 april 1867, sida 1

flödade af glädje, lemnade väntsalen, var platsen utanför stationshuset tom: Foxall betraktade dem med en ursinnig blick: Han återvände med nästa tåg till London och gick dem sedan aldrig mera i vägen. — — LX XIII De penningar; som anskaffats genom den förut omtalade vexeln, satte Gaylove i stånd till att bestrida, såsom verldens undfallenhet kallar dem, hans hedersskulder och gåfvo honom således litet rådrum; Men hais samvete ogillade icke desto mindre hans uppförande. Såsom vi hafva sagt; saknade han nödig karaktersstyrka till att kraftigt kämpa mot lasten, men hans bättre känslor voro ej så domnade att han ej kände samvetsförebråelser öfver de fel han begick: Han kunde ej undgå att märka den omständigheten; tillräckligt bitter för ett sinne så stolt som hans — att de mera framstående af hans förra umgängesvänner, med hvilka han hittills lefvat på den vänskapligaste fot; allt mera drogo sig andan honom; under det att personer som tillförne ansett såsom en ära att blifva bemärkta af honom, nu helt förtroligt bjödo honom handen. Det smärtade honom att finna detta, men han saknade styrka att motstå frestelserna och hade aldrig vant sig att fly till religionens tröst. I stället sökte ban döfva sina qval uti rusande drycker: Emellertid hade denna vana så fått makt med honom; att det slutligen blifvit ett nöd