Dagens Nyheter – 2 april 1867, sida 1

måste, utom denna stora olägenhet, äfven underkasta sig den att betala ända till tio gånger högre tullafgift än de; hvilka äro i den lyckliga ställningen att kunna köpa bättre och dyrare vara; att en stor del konsumtionsskatter drabbar folk icke i mån af deras större eller mindre arbetskraft; själsgåfvor, kunskaper, förmögenhet eller inkomst; utan i mån af deras familjs talrikhet, så att den i ekonomiskt hänseende väl lottade, om han blott har hustru och ett barn, skattar vida mindre än den fattigaste, om denne råkar att hafva bustru och ere barn; hvilken orättvisa äfven tungt drabbar den jordbrukande klassen; som har en större arbetareoch tjenstepersonal i sitt bröd; slutligen att under det att de ordinarie skatterna under loppet af ett tjugutal år blifvit oförändrade, då man fördelar deras summa på hvarje person i riket; så har deremot den indirekta beskattningen, fördelad på enahanda sätt, blifvit tredubblad under samma tidrymd. Vi ha haft nöjet se att hvad i dessa hänseenden här blifvit yttradt har af många tidningar i landsorten blifvit meddeladt deras läsare, och vi ha förnummit att många riksdagsmän dela våra åsigter om olägenheterna af den direkta beskattningen. Vi erinra äfven om den omständigheten; att knappast någon beskattning kostar så mycket att upptaga som den indirekta. Uppbörden af tullinkomsterna kostar bortåt 18 procent af bruttoinkomsten. Uppbörden af den direkta bevillningen kostar i Stockholm, der de särskilda debiteringsposterna dock uppgå till ett antal af 40—50;000; till blott omkring 13 procent: Vi öfvergå härefter till den nu närmast föreliggande indirekta beskattningsfrågan: skall införselafgiften å kafe och socker höjas med 2 öre skålpundet; såsom Bevillningsutskottet här föreslagit? i Man finner med glädje af Bevillningsutskottets betänkande rörande detta äråne, att utskottet åtminstone icke af principiella skäl föreslår förhöjningen, utan endast emedan det anser staten nödvändigt behöfva den: Man hör eljest emellanåt sägas att kaffe och socker äro öfverflödsvaror som gerna kunna undvaras, hvilka enhvar må skylla sig sjelf om han använder, och från hvilkas begagnande folket bör så mycket som möjligt hindras. Bevillningsutskottet; sammansatt nästan uteslutande af män som äro vänner af friare handelsutbyte (men också af finanstullar!) har icke delat dessa åsigter. Det yttrar den mera moderata meningen, som likväl står långt efter allmänna meningen i England, att kaffe icke kan hänföras till oumbärliga lifsförnödenheter, ehuru det utgör en allmän förbrukningsvara. Det är mycket lätt för Bevillningsutskottets medlemmar att tänka så om kaffet; ty utan tvifvel är kaffet icke en oumbärlig lifsförnödenhet för dem, som kunna äta kött och dricka öl eller vin, när de orka och behaga. Men vi tvifla högligen på att samma definition på kaffe skulle gifvas af de många tusen, för hvilka det är en verkligen oumbärlig förnödenhet, emedan de icke så lätt och så billigt kunna erhålla någonting som ersätter bristen på kött och soppa och andra mera substantiella födoämnen; Hvad socker angår, erkänner utskottet fullkomligt valla de olägenheter som äro oskiljaktiga från en ökad beskattning på en af landets allmännaste förbrukningsartiklar,, men det föreslår likväl en sådan förhöjning emedan det förmenar statsverket behöfva större inkomster. Pessa skulle dock, utan sådana olägenheter; rs FIRE IKE FT LOTT NT SA nens o vems