Dagens Nyheter – 29 mars 1867, sida 1

Statslyx och landshöfdinge-residens-hus i Carlstad. Vid den stora eldsvåda; som 1865 öfvergick Carlstad, förstördes jemväl de statens byggnader, i hvilka landshöfdingen hade boställsrum samt embetsrum voro anvisade åt landssekreteraren, landskamereraren och förste landtmätaren; men icke de som innehades af landträntmästaren. I anledning häraf har öfverintendents-embetet uppgjort ritningar och kostnadsförslag, slutande å 192,000 rdr, till uppförandet af nya byggnader i de nedbrunnas ställe, och kongl. maj:t af riksdagen äskat nämnda högst betydliga belopp, att utgå med !s, eller 64,000 rdr, under innevarande och nästföljande 2 år, men statsutskottet föreslagit riksdagen att bevilja endast 150,000 rdr att utgå med 1s årligen. Om detta sker, så komma statens årliga utgifter för ifrågavarande byggnader att blifva först 6 procent å sistnämnda summa, eller 9000 rdr; och vidare hvad till bygguadernas under håll och kommunalskatter för dem erfordras, som ej kan beräknas till mindre än 1,000 rår, således tillsammans minst 10,000 rår. Men kungl. maj:ts proposition om statsverkets tillgångar och behof innehåller å 53:dje sidan, att till förbyrande af embetslokaler för kommerskollegium, öfverintendentsembetet och serafimerordens-gillet nu åtgår allenast 9,700 rdr årligen. Åtminstone två af dessa 3 embetsverk behöfver större lokal, än en länsstyrelse. Och då i hufvudstaden tre stora embetslokaler kunna få hyras för 9,700 rår, så bör i en landsortsstad hyran för egentligen ett enda embetsverk icke uppgå tillmera än ett eller tvåtusen rdr. Det kan ock för säkert antagas, att landshöfdingen bör, såsom nu i nära 2 är skett, kunna i Carlstad hyra en stor våning för 1,000 rår, hvilket belopp utgör i en landsortsstad en oerhördt stor hyra. Det bör märkas, att statsråden med departement, som förr hade statsvåningar, numera, med undantag endast för utrikesoch krigsministrarne, mistat dessa våningar och hafvai ersättning för desamma hvardera. 2000 rdr; — att generalbefälhafvarne i militärdistrikten, som äro landshöfldingars vederlikar, måste sjelfva förskaffa sig våningar; — att det numera i allmänhet anses för oriktigt, att vissa statens, i städerna bosatte, tjenstemän få boställsvåningar i statens hus; — att generaldirektören för landtmäteriet för ett par år sedan afstått sin boställsvåning till förmån för rikets ekonomiska karteverk, — och att statsrevisorerne påyrkat indragning af åtskilliga boställsvåningar, t. ex: den stora våning, hvilken innehafves af sekreteraren i riksgäldskontoret. Emedan nu, såsom hr Schartau sistl. tisdag riktigt yttrade, sparsamhet är dagens lösen och behof, så våga vi tro, att, åtminstone intill dess statens tillgångar blifva rikare än de nu äro, något landshöfdinge-residens-hus icke borde i Carlstad uppbyggas, utan nödiga boställsoch embetslokaler derstädes anskaffas mot hyra af statsmedel, högst 3,000 rdr, hvarigenom staten tills vidare årligen sparade 7000 rdr, hvilket allt hemställes till de riksdagsmäns behjertande, som verkligen vilja hushålla med statens numera allt för otillräckliga tillgångar och förhindra all onödig statslyx.