samma natt, då ni utöfvade domareembetet och dömde några personer till döden, hvilka gjort sig skyldiga till samma förbrytelse som ni sjelf. Vi hade ögonen på er, och hade ni ej lyckats smyga er undan, så skulle ni befunnit er i fängelse dagen derpå: Vi ha emellertid uppspårat er och — ni inser således att herr kaptenen ej kan hjelpa er, hvadan ni torde vara af den godheten och stiga ned i båten. — Kapten, sade brottslingen med största allvar. Jag har ett godt svar på allt detta. Ni skall bistå mig. Ni skall aldrig tillåta att man kränker Amerikas fria flagga. — Jag skulle skymfa den i högsta grad; om jag bjelpte en sådan usling, som ni är, att undkomma rättvisans straffande arm. För honom bort, mina herrar. Efter att ha yttrat detta, gick kaptenen till en annan del af skeppet. En eftertrycklig knuff och en betydelsefull blick åt relingen tillkännagåfvo nu för herr Richard Roebuck hvad som förestod. Han kastade förtviflade blickar omkring sig, men i intet ansigte spårade han något uttryck af medlidande; och likasom OChesterfield, insåg han nu att det var tid till att med största möjliga värdighet aflägsna sig. Han försäkrade de kringstående att händelsen var föranledd af ett olyckligt misstag, och att hans oskuld skulle blifva fullkomligt bevisad så snart han kommit i tillfälle att inför en domstol förklara sig. Härefter nedsteg han med en imponerande åtbörd uti båten. I åtskilliga tidningar stod omkring en månad sednare att läsa: cRichard Roebuck eller major Chevreuil; eller