Dagens Nyheter – 28 mars 1867, sida 1

än såsom ett bevis på mindre förtroende, och om densamma beslötes hade han således ganska tydlig utstakad för sig den enda väg, som pligt och skyl dighet uppmanade honom att följa. Vidare sökte tal. visa olämpligheten af de före slagna indraguingarne af vissa diplomatiska agen ter, bland annat dermed, att det icke alltid berodde på en stat att sjelf ordna sina diplomatiska ange lägenheter, utan att detta vore beroende på reci procitet. kn nedsättning i en diplomats rang elle; dess indragning skulle nemligen kunna föranleds och hade föranledt svårigheter, ofta kallsinnighet Att sammanslå sändebudsoch generalkonsuls-be fattningarne i London vore overkställbart, då der sednare embetsmannen vore fullt upptagen af vår den om de kommersiella angelägenheterna. Inger makt i hela verlden hade tänkt på en sådan sam manslagning. Hvad beträffade förslaget att i Wier anställa en diplomat af lägre rang, så ansåg tal detta så mycket mindre på sin plats, som visedan flere århundraden der haft diplomater af första rang. Man torde invända att dessa fordom voro anställda hos romerska kejsaren. Så mycket kände äfven talaren af historien. Men jemförde man den makt, som romerska kejsaren utöfvade såsom Tysklands öfverhufvud med den ställning Österrike intog, så befunnes denna sistnämnda vara fullt ut lika aktningsbjudande. Visserligen har denna makt pyligen rönt motgångar, men detta rike har dock förblifvit och är en stormakt. Och ingalunda vore det höfligt att genom nedsättning af den der anställda diplomatens rang säga till Österrike, att som det nu varit olyckligt, ansåge man sig icke längre behöfva visa det samma uppmärksamhet som andra stormakter. Den ombildning, som för närvarande pågår i Österrike och som är bygd på mera verkligt liberala grunder än dylika i andra delar af Tyskland, skall också otvifvelaktigt höja detta rikes makt och iflytande. : Vidare återförde tal. i minnet, hurusom vår minister i Wien, just derföre att han hade rang af envoy, kunde bli i tillfälle att under de 6 åren efter freden i Villa Franca och till sista krigets utbrott, då all diplomatisk förbindelse mellan italienska och österrikiska regeringaroe var afbruten. reprasentera italienska regeringen hos hofveti Wien. I afseende å holländska utrikes-budgeten nämnde tal, att aflöningen på densamma pu sednaäst blifvit höjd med omkring 30,000 rdr. I den belgiska budgeten uppginge den egentliga ministerstaten till 3877,090 fr., eller omkring 650,000 rdr: En annan omständighet hvarpå tal. lade vigt var den, att de summor som utgå till våra diplomåter utomlands ungefärligen motsvaras af det som andra makters diplomater hit införa, hvadan landet i sin helhet ingenting förlorade derpå och allraminst hufvudstaden, der största delen af dessa medel användes; och fann tal. derföre underligt, att en representant från Stockholm väckt förslag om nedsättning i detta anslag.